Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÅTTKINa. 605
för dem äfven med brinnande nit i den mån hon hoppas vinna
herravälde och rikedom derigenom. De lärde och kunnige,
som djupt bekräftat sig i det falska, och ännu mer de, som
äro emot Ordets sanningar, äro mer sinliga än andra.
Sinliga menniskor resonera skarpsinnigt och behändigt, emedan
deras tanke är så nära deras tal, att den är nästan uti det
gamma och likasom i lapparne, emedan de sätta all
förståndighet i att tala ur blotta minnet. De kunna äfven
skickligt bekräfta det falska och efter bekräftandet tro det vara
eant, men de resonera och bekräfta på grund af sinnenas
bedrägligheter, hvaraf allmänheten fångas och öfvertalas.
Sinliga menniskor äro listigare och elakare än andra. Girige,
äktenskap s bry t are och svekfulle äro i synnerhet sinlige, fastän
de inför verlden synas snillrike. Det inre af deras sinne är
styggt och vedervärdigt, emedan de derigenom stå i
gemenskap med helvetena; sådana kallas i Ordet döda. De, som
äro i helvetena, äro sinliga, och ju sinligare de äro desto
längre ned äro de. Utdunstningen från de helvetiska
andarne förbinder sig med menniskans sinliga del bakifrån, och
i himlens ljus synas deras bakhufvud urhålkadt. De, som
re-eonerade blott af det sinliga, kallades af urtidens menniskor
ormar af kunskapens träd. Det sinliga bör vara i sista
rummet och ej i det första, och hos en vis och förståndig
menniska är det i sista rummet och underlagdt det inre, men
hos en ovis menniska är det i första rummet och herskar.
När det sinliga är i sista rummet, öppnas derigenom vägen
till förståndet, och sanningarne urskiljas medelst ett slags
ut-dragning. Sådant sinligt står närmast verlden och insläpper
de ting, som tillströmma ifrån verlden, och likasom sållar dem.
Medelst det sinliga har menniskan gemenskap med verlden,
och medelst det förnuftiga med himlen. Det sinliga
bibringar nämligen sådant, som tjenar det inre af sinnet; ty det
finnes sådant sinligt, som tjenar den del, som hör till
för-etåndet (förstånds-personligheten), och sådant, som tjenar den
del, som hör till viljan (vilje-personligheten). Om icke
tanken upplyftes öfver det sinliga, är menniskan föga vis, men
då menniskans tanke upplyftes öfver det sinliga, kommer hon
i ett klarare ljus och slutligen i ett himmelskt ljus, och hon
förnimmer då sådana ting, som nedströmma från himlen. Det
naturligt vetenskapliga är förståndets yttersta, och sinlig glädje
eller nöje är viljans yttersta.
566. Menniskan är med hänsyn till sin naturliga
menniska lik ett djur och antager djurets afbild medelst
lefver-net; omkring naturliga menniskor i andliga verlden synas der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
