Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 DEN SANNA KRISTNA BELIGIONEN.
varit uti sanningar eller icke haft någon kunskap om des
sanna; ty ingen är i det sanna, utan att han hänvänder sig
omedelbart till Herren samt förkastar den förra tron och
omfattar den nya. Häraf kommer det, att ingen ifrån
århundraden tillbaka - nämligen från den tiden, då mötet i
Nicea införde tron på tre Gudar - har blifvit inlåten i någon
andlig frestelse; ty om han blifvit inlåten deruti, skulle han
genast ha dukat under, och dermed störtat sig i ett djupare
helvete. Den förkrosselse (djupa ånger), som menas föregå
den nuvarande tron, är icke någon frestelse. Jag har frågat
ganska många derom, och de hafva sagt, att det är blott ett
tomt ord och ingenting vidare än måhända någon rädsla hos
de enfaldige vid tanken på helvetets eld.
598. Efter genomgången frestelse är man till sin inre
menniska i himlen och förmedelst den yttre i verlden; och
förmedelst frestelser sker derför en förbindelse mellan
himlen och verlden hos menniskan, och då styrer Herren hos
henne enligt ordningen hennes verld ifrån himlen. Motsatsen
sker, om menniskan förblifver naturlig, ty då sträfvar hon
efter att regera himlen ifrån verlden. Sådan blifver hvar
och en, som af egenkäiiek är i hersklystnad. Om en sådan
utransakas, visar det sig, att han icke tror på någon Gud,
utan på sig sjelf, och efter döden tror han den vara Gud,
som har magt öfver de andra. I helvetet råder ett sådant
vanvett, och det har trängt sig så djupt in uti deras sinnen,
att somliga säga sig vara Gud Fader, somliga Gud Sonen,
somliga Gud den helige Ande, och bland judarne tro somliga
sig vara Messias. Deraf är det klart, hurudan menniskan
blifver efter döden, om den naturliga menniskan icke
pånyttfödes, följaktligen hurudan hon skulle blifva i sin inbillning,
om icke Herren instiftade en ny kyrka, i hvilken äkta
sanningar skola läras. Det är sådant sorn menas med dessa
Herrens ord: *Vid tidehvarfvets fulländning» - det är vid den
nuvarande kyrkans slut - »skall blifva sådan nöd, som icke
varit ifrån verldens begynnelse, icke heller skall blifva; och om
icke de dagarne förkortades, skulle icke något kött blifva frälst»,
Matt. 24: 21, 22.
599. I menniskornas strider eller frestelser gör Herren
en särskild återlösning, likasom Han utförde en allmän då
Han var i verlden. Medelst strider och frestelser i verlden
härliggjorde Herren sitt Menniskoväsen, det är, Han gjorde
det Guddomligt; och sammaledes gör Han nu i det enskilda
hos menniskan, ty då hon är i frestelser, strider Han uti
dessa för henne och besegrar de helvetiska andar, som ofreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
