Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
v. 17; till kyrkan i Tyatira:» Den som segrar, honom skall j äg
gifva magt öfver hedningarne», v. 26: till kyrkan i Sardes:
»Den som segrar skall klädas i hvita kläder», 3: 5; till
kyrkan i Filadelfia: »Den som segrar, honom skall jag gifva till
en pelare i Guds tempel», v. 12; till kyrkan i Laodicea: »Den
som segrar, honom skall jag gifva att sitta med Mig på min
tron», v. 21. Slutligen må tilläggas det, att i den mån en
menniska pånyttfödes, eller i den mån pånyttfödelsen hoa
henne fullkomnas, tillskrifver hon icke sig sjelf något godt och
sannt, d. v. s., kärlek och tro, utan Herren; ty de sanningar,
som hon småningom inhemtar, lära det uppenbarligen.
Att menniskans synder undanrödjas i samma mån som
hon pånyttfödes, och detta undanrödjande är
det, som menas med syndernas förlåtelse.
611. Orsaken till att menniskans synder undanrödjas i
samma mån som hon pånyttfödes är den, att pånyttfödelsen
består i att tygla köttet, för att det icke må herska, samt att kufva
den gamla menniskan med dess lustar, på det att hon icke
må resa sig upp och förstöra förståndet, så att menniskan
icke vidare kan omskapas, ty omskapelse kan icke ske, om
icke menniskans ande, som är öfver köttet, undervisas och
fullkomnas. Hvem, hos hvilken förståndet ännu är oskadadt,
kan icke häraf sluta, att sådant icke kan ske i ett ögonblick,
utan småningom, på samma sätt som menniskan aflas, bäres
i moderlifvet, födes och uppfostras, enligt hvad förut är
vi-sadt. Ty det, som hör till köttet eller den gamla menniskan,
hänger vid ifrån födelsen och danar hennes sinnes första hus,
der lustarne bo, lika som vilddjuren i sina kulor, och göra
sin boning först i husets förgårdar, hvarifrån de småningom
intränga likasom i husets rum under jorden, sedan stiga de
uppför trapporna och bilda sig kamrar i öfra våningen. Detta
sker efter hand, likasom ett barn växer, blifver gosse och
sedan yngling, och börjar då tänka af eget förstånd och handla
af egen vilja. Hvem kan icke inse, att detta i sinnet
hittills uppförda hus - der lustarne såsom vilda menniskor och
skogsrån leka och dansa hand i hand - icke kan i ett
ögonblick förstöras och ett nytt hus i dess ställe uppföras?
Måste icke lustarne, som hålla hvarandra i händerna och på det
sättet leka, först undanrödjas, och nya önskningar, som äro
rigtade på godt och sannt, införas istället för lustarne, som
äro af det onda och det falska? Att detta icke kan ske i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
