Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TILLHÅKNANDE. 689
väl som den andre gör sin medmenniska flerehanda
borgerligt och moraliskt godt, som till en del likna goda
gernin-far af kärlek till ens nästa; såväl den kristne som hedningen
an gifva åt fattiga, hjelpa behöfvande samt åhöra
predikningar i templen; men hvem kan deraf döma, om dessa yttre
goda gerningar äro lika i sin inre form, eller om sådana
naturliga handlingar också äro andliga? Härom kan man icke
draga någon slutsats utom af tron, emedan tron ger den sin
beskaffenhet; ty tron gör, att Gud är uti dem och förbinder
dem med sig i den inre menniskan, hvarigenom naturligt
goda gerningar blifva inre andliga. Att detta är fallet, kan
fullständigare ses af afhandlingarne i kapitlet om tron,
hvarest det blef bevisadt, att tron icke är lefvande förr än hon
är förbunden med kärlek; att kärleken blifver andlig af tron
och tron af kärleken; att tro utan kärlek icke är tro, enär
den icke är andlig, och att kärlek utan tro icke är kärlek,
emedan den icke är lefvande; att tro och kärlek tillämpa
och förbinda sig ömsesidigt och inbördes; att Herren,
kärleken och tron utgöra ett såsom lifvet, viljan och förståndet,
men att om de delas, gå de hvar för sig förlorade, likasom en
perla som sönderkrossas till stoft.
655. Af det anförda kan nian inse, att tron på den
ende sanne Gud gör att det goda är godt äfven i dess inre
form, och tvärtom att tron på en falsk Gud gör att det goda
är godt endast i dess yttre form, hvilket icke i sig sjelf är
godt. Detta var fallet med hedningarnes tro på Jupiter,
Juno och Apollo, Filistéernas tro på Dagon och andras på
Baal och Baalpeor, magern Bileams på sin Gud oeh Egypternas
på flere. Helt annorlunda förhåller det sig med tron på
Herren, som är den sanne Guden och det eviga lifvet, l Joh.
5: 20, och i hvilken all Guddomens fullhet lekamligen bor,
Kol. 2: 9. Hvad är tro på Gud annat än ett skådande upp
till Honom, hvilket verkar Hans närvarelse, samt tillika den
förtröstan att Han hjelper? Och hvad är sann tro annat än
denna och tillika den förtröstan, att allt godt är från
Ho-mom, och att det är detta som gör att dess goda blifver
saliggörande? Om derför denna tro förbinder sig med det goda,
blifver domen till evigt lif, men helt annorlunda om hon
icke förbinder sig med det goda och än mer om hon
förbinder sig med det onda.
656. Hurudan förbindelsen mellan kärlek och tro är
hos dem, som tro på tre gudar och likväl säga sig tro på
en, är förut visadt, nemligen att kärleken förbinder sig med
tron endast i den yttre naturliga menniskan, emedan sådana
Den San. Kr. Rel 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
