Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730 DEN SANNA KEISTNA RELIGIONEN.
evighet. Vi förnimma af edert tal, att visdomen nu för
tiden är till den grad utsläckt och bedårad, att menniskorna
alls ingenting veta om sitt lifs tillstånd i jemförelse med
djurens. Deraf kommer det också, att de icke veta något
om menniskans lifstillstånd efter döden. De, som kunna veta
detta, men icke vilja veta det och derför neka det -
hvilket många af eder kristne göra - kunna liknas vid dem,
som blifvit funna i skogarne, icke derför att de af brist på
undervisning blifvit så dumma, utan derför att de medelst
sinnenas bedrägligheter, som äro mörker i förhållande till
sanningen, sjelfva gjort sig så dumma.
En, som stod midt i Palladium och höll en palm i
handen, sade nu: »Viljen I icke hafva godheten att utveckla
detta mysterium, huru menniskan, som är skapad till en
Guds form, har kunnat förändras till en djefvulens form. Jag
vet, att himlens änglar äro Guds former, och att helvetets
änglar äro djefvulens former, och dessa två former äro
hvar-dra motsatta, emedan de senare äro vansinnigheter och de förra
visheter; sägen mig då: huru har menniskan, som är skapad
till en Guds form, kunnat gå öfver ifrån dag till en sådan
natt, att hon kunnat förneka Gud och det eviga lifvet?»
Härtill svarade lärarne i ordning, först de Pytagoreiske,
derefter de Sokratiske och sedan de öfrige; men ibland dein
var en viss Platoniker, som talade sist, och hans mening ble^
gällande, och den var: Menniskorna i det Saturniska
tidehvarfvet eller guldåldren visste och erkände, att de voro
former, som emottogo lif från Gud; derför var visdomen
inskrifven i deras själar och hjertan, så att de af
sanningens ljus sågo det sanna och medelst sanningarne
förnum-mo det goda på grund af nöjet af kärleken dertill; men i
den mån menniskoslägtet i de följande tidsåldrarne afvek
från det erkännandet, att allt visdomens sanna och som en
följd deraf allt kärlekens goda hos dem beständigt inflöt från
Gud, upphörde de att vara Guds boningar, och då upphörde
äfven samtalet med Gud och umgänget med änglar, ty det
inre af deras sinne blef ifrån sin rigtning, som var uppåt
lyftad till Gud af Gud, mer och mer böjd till en sned
rigtning utåt till verlden och således till Gud af Gud medelst
verlden och slutligen vänd till den motsatta rigtningen, som
är nedåt till sig sjelf; och emedan Gud icke kan skådas af
en till sitt inre förvänd och således bortvänd menniska, så
hafva menniskorna söndrat sig från Gud och blifvit helvetets
former och följaktligen djefvulens former. Häraf följer, att
man i de första tidehvarfven erkände af hjerta och själ, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
