Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN,’
dige, kommer deraf, att Han är Allnärvarande både i
himlen och i helvetet och äfven i verlden, således hos de onda
lika väl som hos de gode; men hos de gode, d. v. s., de
pånyttfödd a, är Han närvarande såväl i allmänhet som i
synnerhet, ty Herren är i dem och de i Herren, och der
Herren är, der är himlen. Himlen utgör också Herrens kropp;
att vara i Hans kropp är derför detsamma som att vara i
himlen. Men Herrens närvaro hos dem, som gå ovärdigt till
den Heliga Måltiden, är Hans allmänna närvarelse, men icke
någon särskild, eller hvilket ar det samma, det är en yttre
men icke tillika en inre närvarelse. Hans allmänna eller yttre
närvarelse gör att menniskan lefver som menniska och eger
förmåga att veta, förstå och tala förnuftigt af sitt förstånd;
ty menniskan är född för himlen, och derför är hon andlig,
men icke såsom djuret blott naturlig. Hon har äfven
förmåga att vilja och göra det. som förståndet kan veta, förstå
och derför tala förnuftigt, men om viljan nekar att lyda, hvad
förståndet inser vara sant förnuftigt - hvilket i det inre
också är andligt - då blifver menniskan blott yttre, derför
är Herrens närvarelse hos dem, som endast förstå hvad som
är sant och godt, blott en allmän eller yttre närvarelse, men
hos dem, som äfven göra det sanna och goda, är Herrens
närvarelse både allmän och särskild, eller yttre och inre. De,
som endast förstå och tala sant och godt, äro jemförelsevis
fåvitska jungfrur, som hafva lampor men icke olja; men de,
som icke blott förstå och tala sant och godt utan äfven vilja
och göra det, äro de förståndiga jungfrurna, som insläpptes
till bröllopet, medan de förra stodo utanför och klappade
rnen icke blefvo insläppta, Matt. 25: l-12. Häraf är det
klart, att Herren är närvarande och öppnar himlen för dem,
som värdigt gå till den Heliga Aftonmåltiden, och att Han
äfven är närvarande hos dem, som gå ovärdigt, men icke
öppnar himlen för dem.
720. Man bör likväl icke tro, att Herren tillsluter
himlen för dem, som gå ovärdigt, ty det gör Han aldrig för
någon menniska så länge hon lefver i verlden, utan det är
menniskan som tillsluter himlen för sig sjelf; och det gör
hon derigenom att hon förkastar tron och för ett ondt
lefverne. Dock hålles menniskan alltjemt i ett tillstånd af
möjlighet till bättring och omvändelse, ty Herren är beständigt
närvarande och yrkar att blifva emottagen, såsom Han säger:
»Se! jag står vid dörren och klappar, om någon hör min röst
och öppnar, till honom skall jag gå in och hålla Måltid med
honom och han med Mig», Uppb. 3: 20; och derför är det men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
