Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN SLUTLIGA DOMEN. 883
Eta upprättande till dess slut, skall bevisas i det följande,
hvarest vi skola gifva en särskild berättelse om hvarje kyrka.
Visserligen dömes hvarje menniska efter döden, men vid
kyrkans slut samlas alla, och en allmän dom hålles öfver dem,
och detta sker i det ändamål, att de må blifva förbundna i
en himmelsk ordning, hvilket sker derigenom, att de trogne
ordnas till en ny himmel och de otrogne under densamma
till ett nytt helvete. Angående denna anordning skola vi
tala vidlyftigare i nästa artikel.
11. Den sista domen öfver hvarje kyrka hålles icke
i den naturliga verlden, utan i den andliga verlden, der alla
samlas efter döden. De samlas i särskilda himlar allt
efter sin religion, således enligt sin tro och kärlek.
Domen sker i den andliga verlden, emedan hvar och en
efter döden är menniska, dock icke en materiel menniska
såsom förut, utan en substantiel menniska. Hvarje
menniskas sinne eller ande är en sådan menniska. Den kropp,
hon fört med sig i verlden, är blott ett omhölje och likasom
en utnött klädnad, som hon lägger ifrån sig, och från
hvilken hennes ande har gjort sig fri. Då en menniskas sinne
eller ande tänkte i den materiela kroppen och gjorde det
antingen af religion eller af motsatsen, antingen för Gud eller
emot Gud, antingen af trons sanningar eller af dess
falskheter, antingen älskade sin nästa eller hatade honom, och då
den materiela kroppen endast var lydnad - så följer, att
sinnet, som är den substantiela menniskan och kallas ande,
undergår domen och belönas eller straffas enligt sina afsigter
och handlingar i lifvet. Häraf kan man klart inse, att hvarje
kyrkas Yttersta Dom sker i den andliga verlden, men icke
i den naturliga.
12. Den dom, som hålles öfver alla af den förflutna
kyrkan, eger rum för att de gode må skiljas från de onde
såväl i allmänhet som enskildt, samt på det att de gode må
upplyftas till himlen och de onde nedkastas till helvetet.
Om detta icke skedde, när kyrkan har nått sitt slut, d. v. s.
när den icke längre är i sanningar och godheter, så kunde
icke en enda menniska deri frälsas, emedan ingen kunde
pånyttfödas, och hvar och en pånyttfödes medelst trons
sanningar och kärlekens godheter. Härtill kommer, att från
den tid, då en kyrka börjar ödeläggas, och till dess slut
växer helvetet nedifrån till den grad, att det omtöcknar och
förmörknar hela änglahimlen, genom hvilken pånyttfödande
sanningar och godheter komma ned från Herren till
menniskorna på jorden; och när änglahimlen sålunda blifvit öra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
