Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDSTA KYRKAN. 901
cerande ljus, i hvilket högmodets bilder, som komma af
sjelf-och verld skärleken, se ut som gjutna bilder af guld i midten
och af silfver på sidorna, inför hvilka han knäböjer såsom för
afgudabilder. Den andliga menniskan är vidare i sig sjelf
betraktad såsom en dufva med hänsyn till mildhet, såsom en örn
med hänsyn till sinnets syn, såsom en flygande paradisfågel
med hänsyn till framsteg i andliga ting, och såsom en påfågel
med hänsyn till andlig prydnad. Men den naturliga
menniskan skild från den andliga, är deremot liksom en hök. som
förföljer en dufva, såsom en drake, som hugger ut örnens
ögon, såsom en flygande brännorm vid sidan af en
paradis-fogel och likasom en uf bredvid en påfogel. Vi hafva gjort
dessa jemförelser för att de skola tjena såsom speglar, i
hvilka läsaren tydligare kan se, huru den andliga menniskan
och den naturliga menniskan i sig sjelfva äro beskaffade.
Men det förhåller sig helt annorlunda, när den andliga
menniskan är medelst sitt andliga ljus och sin andliga värme
inuti den naturliga menniskan; då utgöra de begge ett,
likasom bemödandet i rörelsen och viljan - som är lefvande
bemödande - i gerning, och likasom lusten i smaken, och
sinnets syn i ögats, eller ännu tydligare likasom förnimmelsen
af en sak är i kunskapen och tanken deraf i talet.
31. IV. De»na Kyrkas Fjerde tillstånd, som var dess Slut
eller Nål t och kallas Fulländning, beskrifves med dessa ord i
tredje kap. af Skapelseboken: »Jehovah Gud ropade till Adam
och sade till honom: Hvar är du f Och han sade: Jag hörde din
röst i trädgården och jag fruktade. Då sade Jehovah: Har du
icke ätit af det träd, om hvilket jag befalde dig, att du icke skutte
äta deraf. Och Adam sade: Qvinnan som du gaf med mig, hon
gaf mig af trädet, och jag åt. Och Jehovah Gud sade till
qvinnan: Hvi gjorde du detta? Och qvinnan sade: Ormen förf or d e
mig, och jag åt. Derefter förbannade Jehovah Gud ormen,
sedan qvinnan och efter henne mannen, hvarefter Jehovah Gud
förvisade menniskan ur Edens trädgård till att bruka jorden,
hvaraf hon är tagen», l Mos. 3: 9-23. Efter den
bokstafliga eller historiska betydelsen af beskrifningen af Adams
lefverne, ser det ut som om han blef fördömd derför, att
han trodde ormen att han skulle blifva likasom Gud, och
den, som tror detta, erkänner slutligen ingen Gud; och emedan
den naturliga menniskan, skild från den andliga, är under
inflytelsen af en sådan tro, i sitt hjerta, ehuru hon säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
