Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var han icke att förlikna vid den ringe och
töl-pige herden Celadon, som av allt hjärta älskade den
förnämliga och fagra jungfru Stratonice, sig själv
till men. Och skulle icke också han kunnat svara
den vise, spörjande Sophronius med Celadons ord,
att han väl visste, det Stratonice hunnit föga över
tretton år, men att uti sådan ungdom bodde så stor
snillhet och förstånd jämte otrolig dygd och tukt,
att det vore omöjligt att icke kunna hålla henne kär.
Så förnam Sophronius, att han icke älskade henne
annat ”än som billigt var förutan kättja och
begärelse.”
Detta kunde Tideman utantill, men Sophronii
svar erinrade han sig ej lika granneligen. Han
måste slå upp boken och läsa det, allt medan hans
hand motade bort en färgfattig, olustigt fladdrande
fjäril, som irrade över de bengula bladen.
Så talade den vise Sophronius:
”Det är väl, att du älskar på sådant sätt, som är
en gudelig kärlek. Vi älska de överjordiska på
samma vis, och räknas detta till de förnämsta dygder
och en port till alla goda seder, som uppväcker en
att sky och förakta det, som orenligt är.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
