Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan med doftande, rikblommig Cheiranthus cheiri
eller som fru Kerstin nämnde den ”gulefiol”.
Där de många blombladens gyllenröda
sammets-flikar vecklade ut sig i solskenet, liknade de
fjärilar med vingarna spända till flykt.
Hedvigs blick dröjde länge vid dem. Och en het
längtan efter den trygga hemfrid med make och
barn, vilken var förknippad med gyllenlackens hela
väsen, sved som brännande törst inom henne.
Ensam, ständigt ensam trots de trogna och goda
vännerna kände hon sig. En förunderligen ljuvlig
vila hade det i går varit henne ätt låta sitt huvud
glida ned mot kusin Karls bröst; och hans
broderliga kyss på hennes panna, hade svalkat och tröstat.
Men sekunden därpå måste hon flytta huvudet,
höja det i kvinnligt medvetande om att slik intimitet
allenast må tillstädjas äkta makar.
Karls blick, så godmodig och vänskapsfull, hade
sagt henne, att han strax förstod, varför hon prompt
retirerade, och båda blevo förlägna.
Allt kunde hon tala med barndomsvännen om,
säker att finna en tålig lyssnare, men i den stund hon
yppade sitt hjärtas glädjetrånad, skulle han icke blott
lysa henne utan även vilja visa henne väg.
Den vägen kunde hon icke gå. Hennes sinnen
tillhörde den hulde make jorden gömt. Hans bild
skänkte henne alltjämt en översvinnlig
lyckoför-nimmelse, och de män, som med sin hyllning
bekransat hennes änkeår, voro intet annat för henne än en
lockande livslust utan själens intresse.
Därför hade hon icke förmått följa någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
