Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ydrefantasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plägade han vid festliga tillfällen placera sin
järnlikkista som eljest i vardagslag stod i fest- och
matsalen.
Jag låg och stirrade ut eller in i mörkret och
besvor väggarna i det gamla huset att intala mig
sömn. Men jag kunde inte glömma rummets historia
och tänkte på likkistan med gubben i. Hur det är
lever man i det som varit, och den gamle Rääf med
sin utpräglade karaktär borde väl kunna ha något
att säga åt den senfödde smålänningen, som låg och
tänkte så intensivt på hans storvulna personlighet.
Det blåste ute och vildvinet slog sakta och
målmedvetet på rutorna. Jag försökte med självhypnotism
och lyckades. — jag hörde snart min egen snarkning
och började gå in i Nirvana.
I samma ögonblick jag somnade, inträdde gubben
Rääfs gamle inspektor, Gyllenhammar, i rummet. Jag
satte mig upp i sängen, yrvaken, och gnuggade mig
i ögonen.
— Gomorron, Engström, vi skulle ju jaga i dag!
Jaga! Kanske det! Kanhända. I detsamma var
Gyllenhammar försvunnen och jag låg i en engelsk
järnsäng och stirrade på Tiréns tavla »En
Jämtlandssägen», en elektrisk lampa i taket och gula tapeter
med ankor och moln och landskap.
Var var Gyllenhammar?
Borta som alla drömgubbar! Jag är ju på
Forsnäs och har just i går fått höra historien om
Gyllenhammar, inspektören, gårdens faktotum.
Just hit i rummet, där jag ligger, flyttade den
gamle Rääf in i sin mäktiga järnlikkista, då han hade
främmande, och här stod den långa tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
