Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett nattligt dåd — eller två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår verksamhetslust var oförminskad och det vore
ju löjligt, ja brottsligt att icke använda natten och
den välsignade dimman.
Vid passerandet av en sömnig lykta blev
dådlösheten mig för äcklig. Vi kunde ju medan
viktigare beslut mognade i våra hjärnor släcka den tills
vidare — — —
Och jag började klättra upp för den av fukten
hala järnstolpen. Kamraterna stannade och åskådade
gillande mitt förehavande.
I samma ögonblick lyktan slocknade hördes den
varnande visslingen. Jag överantvardade mig åt
tynglagen, gled till marken och greps av två par händer.
En grov röst sade: — Nå, nu är då en fast åtminstone!
Herrn följer med till vaktkontoret!
Vid Orcus! Det var Folkjerns stämma.
Jag gjorde en vild ansträngning för att slita
mig lös.
— Håll sej bara lugn, kandidaten, annars blir det
motstånd mot polis också!! Följ med godvilligt bara,
annars ha vi medel att — — — såja, såja —
Tjugu grova fingrar med påsittande naglar trängde
in i mina armmuskler och jag kände att allt motstånd
var fruktlöst.
Jag lät mig alltså ledas in på min första via
dolorosa. Vid nästa lykta kastade jag en blick på
mina båda plågoandar. Vid avgrunden! Det var
Folkjern och till råga på allt den fruktansvärde och
hatade Morin.
— Jaså, d’ä kandidat Engström, sade Folkjern.
Va ska nu detta tjäna till? Och kandidaten som
aldrig har varit ute i såna här ärenden förut utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
