Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Utwecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
lifwet. Och jag tror, att det är en lättare wäg än nägon annan.
Det mest framträdande i Kristi lära är, att det icke är sällhet i att
ega och fä utan endast i att gifwa. Jag upprepar, det är ingen säll-
het i att ega eller fä ntan endast i att gifwa. Och flertalet männi-
skor äro pä orätt spär, wid sitt sökande af sällhet och lycka. De
tänka, att hon bcstär i att ega och fä och i att blifwa tjcnade af andra.
Men, säger Jesus, den som will warda stor ibland eder, han tjene andra.
Den som will blifwa lycklig, mä minnas, att det fins blott en wäg der-
till: Det är mer wälsignadt, det är lyckligare, det är saligare att
gifwa än att taga.
Den egenskap, som dernäst följer, är mycket märkwärdig: godt lynne.
"Kärleken förtörnas icke". Det är mycket betecknande att finna denna
egenskap nämnd just här. Wi anse wanligtwis däligt lynne säsom en
helt oskadlig sak. Wi tala derom säsom om en swaghet blott i naturen,
ett slägtlyte, en beståndsdel i en persons temperament, som just icke be-
höfwer tagas med i räkningen wid bedömandet af hans karaktär, eller
blott som en sjukdom. Och dock har lynnet sätt sin plats här, midt i
den underbara beskrifningen af kärlekens wäsende, och bibeln fördömer
däligt lynne om och om igen säsom nägot af det mest förderfliga i den
mänskliga naturen.
Det egendomliga med det däliga lynnet är, att det är en last hos
den med alla öfriga dygder utrustade, ofta den enda fläcken pä hans ka-
raktär. Wi känna män, som äro nära nog fullkomliga, och kwinnor,
som skulle wara helt och hällct fullkomliga, om de icke hade ett lättretligt,
häftigt eller snarstucket lynne. Denna förekomst af däligt lynne hos en
annars mycket moralisk karaktär är ett af sedelärans underligaste och swär-
löstaste problem. Sanna förhällandet är, att det finnes twä stora klasser
af synder, nämligen kroppens synder och sinnelagets synder. Hos den
förlorade sonen se wi typen af de förra, hos den äldre brodern typen
af de senare. Människor i allmänhet tweka icke, om hwilkeudcra af dessa
klasser är wärst. Man har oåterkalleligt bränmärkt den förlorade sonen
säsom sämst. Men är detta riktigt? Wi ega wisserligcn ingen wäg att
wäga hwarandras synder, och beteckningen gröfre eller finare äro blott
mänskliga uttryck; men fel pä ett högre andligt stadium mäste wara min-
dre förlätliga än pä ett lägre, och hans öga, som är kärlek, mäste se
synder emot kärleken hundra gänger wärre än andra synder. Icke lasten i
nägon af hennes former, icke werldslikställighetcn, icke guldbegäret, icke ens
dryckenskapcn göra sä mycket till att utdrifwa kristendomen ur samhälls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
