Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej solen mer förnöjer.
A dieu, min Skatt!
En sorgenatt
Sig kring din Mollberg böjer.
En Sparf i ett träd.
Hur mången gång jag vittne var,
O väna Ulla, till din fröjd,
När månens strimma, ljus ocb klar,
Sig spred kring dal och fält och höjd
Till denna park från stadens tvång
Du kom med vindens lätta il:
Och Fredman började sin sång
Och Astrild hvässte tyst sin pil.
Hur täflade ej rosors blad
Att få din klädnad röra vid!
Hur susade ej trädens rad,
När blicken höjdes ljuf och blid!
Hur log ej böljan i kanaln
Vid dina kinders purpurbrand!
Hur smekte Vestan dig om shawln,
När Kärlek löste gördelns band!
Hur mången yngling sommarns qväll,
När jag slog an mitt fröjdeljud,
Sig drömde bär i skuggan säll
I famnen af sin blomsterbrud!
Du nöjet tog och nöjet gaf,
Frestinna ibland Fröjas mör!
Ack! nöjet sjelft ser nu sin graf,
Och det, som gaf dig lifvet, dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
