Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ho öppen å så satte jätten sej te äta. Men ve första
skia40 ble han ilsken å tog te å spotta å grina för
töcken gröt ha han allri spisa’ förr; så ettranne salt
va han.
Han på käringa.
»Hva ä dä föra svinaröra,41 du ha laga te» —
röt han.
»Dä ä töcken gröt, söm du allti plär tycka um»
sa ho.
»Ja så! du tröstar dej42 te säja dä du» sa jätten,
»då kan du själf spisån ög» sa han.
Käringa tog sej e ski, men ho måtte spotta å grina
ho mä; så dä va inga anna rå än te koka ny gröt å
så skicka’ ho dotra si te källa ätter vatten.
%
»Dä ä så mörtt.48 Ja kan’te gå, ja hittar’nte
vägen» gnällde tösa:
»Nå du kan fålle ta gullökta då så måtte du fälle
si» sa jätten.
Dä gjole ho, å når ho köm ut, sken dä så klart
söm um dä ha vari ljusande dag å myckä myckä klarare
ändå. Men Lille Prick smög sej bakätter han, å så fort
tösa fått hytta på källäkroken å huka sej ner, så boffa’4 4
han te’na så ho stalp höfdes4 5 ner i källa. Så högg
han tag i gullökta å ga sej åf.
Mäa trätte jätten å käringa um gröten; men når
tösa inte köm tehakars ble jätten ifriger för gullökta, å
40 skeden — 41 svinfoda — 48 dristar sig — 48 mörkt — 44 knuffade
— 46 föll liufvudstupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
