Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- R
- RÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rå-mål, n. en längd af 20 steg. Ög. (enl.
Ihre, DL.). .
Rå·väg, m. vägen utmed tvenne socknars
rågång. Så kallas t. ex. en väg, som ligger
utmed rågången mellan Klagstorps och
Glostorps socknar i Oxie h. Sk.
RÅ 2, v. a. 1) belägra en mö (virginem
gravidam facere). Ordet brukas endast i præs.
infinitivus, de med supinum sammansatta formerna
samt stundom i præs. och impf. i konditionala
satser; 2) v. n. sätta mjölk i jufret (kort före
kalfningcn), då derjemte bäran’t (könsdelen)
utvidgar sig eller sväller. "Koa rår". Vg.
(Kåkinds h.) I Skaraborgs län säges deremot: "koa lör".
RÅ 3, s. ro 3, råđa.
RÅA, f. fuktighet. "Höet blir vått av råen i
jorden". Sdm. (Sorunda). Fn. hrái, m. cruditas.
RÅA-FÅDDER, rå-and, s. råđa.
RÅ·BEN. s. rå 1.
RÅ-BRÖD, n. fint bakverk, gorå, bakelse. Gstr.
RÅD, s. råđa, rådd.
RÅDA, s. raud.
RÅÐA (pr. råđ, pl. råđum, ipf. riđ. pl. riđum,
sup. räđiđ), v. a. råda, vara öfvermägtig. Dl.
(Elfd., men i Mora ipf. rådde, pl. råddum, sup.
rådi). Rada (pr. radur el. rar, ipf. radi, rod, pl.
rodum, id. G. Rå (rådd, sup. rådt), v. a. o.
n. förmå, hafva magt, förmåga, tillstånd eller
rättighet till. "Rå du vä löft tjeru-tunna? Rå du
gjera hä? Ji ha rådt mäg en häst". Vb. Fsv.
raþa el. radha, råda, förestå, föranstalta, skaffa,
uttyda; fn. ráđa; fht. ratan; fe. rædan.
Rå, n. eg. råd; tjenst, hemvist; bosättning.
"Ja har inte fått mej rå än te våren". Deraf
hem·rå, n. bostad, hemvist. Ög. (Ydre).
Råa·fådder, adj. som vet få råd, är rådlös;
som intet råd vet. Vg. (Skarab.). Fn. ráđfár.
Råd, m. tomtegubbe, ett ställes rådande
ande, fylgja, rå. N. G. Råd-ande, m. Nk.;
rå-and, m. Dl. (Särna); råđ-ändi, m. Dl.
(Elfd., Mora); råddar, m. id. Fl. (Öb.). Deraf
gårds-råd, n. Fl. (Öb.); gåls-rå, n.
skyddsande, egen för hvarje gård och hvilken
boskapens trefnad eller vantrefhad tillskrifves. Ul.
Anm. Gårdsråna äro såväl manliga som
qvinliga andeväsen och förmenas erhålla sitt kön
efter den person, som först gör upp eld i huset.
I motsats mot andra dæmoner äro dessa
menniskovänliga och sägas vårda sig på allt sätt
om gårdens bästa och trefnad, men förestår
någon olycka, så vandra de bort ifrån gården.
Uthus, skogsbodstugor och till och med
noteldar, vid hvilka eld åtminstone tvenne gånger
varit uppgjord, skola hafva sina gårdsrån. I
Österbotten eger en uråldrig plägsed ännu
rum att vid de öfliga nyårsstöpen slå ut det
första för gårdsrået, åt hvilket sålunda offras.
Råd-gerd, f. öfverläggning. "Kóm, gå vi
te rådgerds härom"! Kl. Fn. rađugerđ; n. radgjær.
Råd-gerda, v. n. rådgöra, besluta. Kl.
Råen, adj. rådvill. Sk. (N. Åsbo).
Rå-hålla, v. a. öfverlägga, beslutaa. "Vi
ska råhålla um gärsgålsdelninga". Nk.
Rå-laus, adj. rådlös. Vb. Fsv. radhløs.
S.S. 1,180; fn. ráđlaus; n. rådlaus: fe. rædleas.
U-rå(d), n. oråd. Hs. Isl. úrâđ.
U·råsk, adj. sjelfsvåldig, som ej lyder goda
råd. Sk. (N. Åsbo).
RÅDD, n. röra, illa hoprörd smörja. Fl. (Nl.).
Råd, n. snö, vatten och is tillhopa. Fl. (Öb.).
Rådda, v. a 1 illa blanda ihop något.
"Rådda ihop". Fl. (Nl.)
Råddot el. råddigt, adj. n. illa gjordt.
Fl. (Nl.).
RÅDDA, råd-styrta, råd-tåđå, s. raud.
RÅDD-YED, s. råt.
RÅD-GERD, råd-gerda, råen, s. råđa.
RÅE, s. råme.
RÅGA, v. n. 1 1) se ut, synas. "Huse råge
råskjelst", huset ser ut att vara snedvinkligt.
Hs (Db.); 2) vara i hafvande tillstånd, så ätt
det för alla är märkbart. "Jö så’na å ho råga
bra". Hs. (Db., Bj.).
RÅG-BETE, -gräs, -knäpp, -låsta, -ruffse,
-skrik, -skära, s. rug.
RÅ-HÅLLA, s. råđa.
RÅIK, s. ryka.
RÅIR (pl.-ar), f. 1) rör (arundo); 2) bössa;
deraf råir-skut, n. bösseskott. G. Ns. roor;
nht. feuerohr.
RÅIV, s. riva 2.
RÅJN el. råin, f. rönn: Sorbus aucuparia. G.
Röin, m. Vb.; rågna (pl. rågnur), f. Dl. (Elfd.
Mora); rägn, f. Dl. (Lima); rajn, f. Dl. (Orsa);
rögn f. Fl.; röne, m. Hs.; rin, m. Hs. (Db.);
runn i. Svea-munarter, äfven i Göta, t. ex. i
Vg., hvarest det äfven heter ränn, i. Fsv. röni,
m.? Fr. af N. 544: "vnder een röna"; fn. reynir,
m.; n. rogn, rågn, raun, m.; d. røn; e. roan,
id. Roten är troligen fsv. rinna, växa, spira
upp. Jfr rinna.
Flug-råin, s. flioga.
Runn-fórk, m. rönnpåk, knölig käpp af
rönn. Vm.
Röjn-ber, n. rönnbär. Dl. N. rognebær.
Röjn-bliommä, m. rönnblomster. Dl. N.
roqneblom.
Röjn-lov, n. rönnelöf. Dl. N. rognelauv.
Rönn-bärs-hane, m. sidensvans:
Bombycilla garrula. Sm.
RÅK 1, f. fåra: 1) fåra i hö, hösträng. Vb.:
2) bena (i hufvudet). Vb.,mp.; 3) strömfåra.
"Han rodd midt i strömråka. Han staupt ne i
strömråka". Vb.; 4) fuktig däld mellan två
höjder. Jtl.; 5) rännil af något flytande ämne;
deraf vöttu·råk, f. vattenrännil. Vb.; 6) skåra,
gänga på en skruf. Hs. (Db.); 7) (i riksspr.)
vråk. Fn. rák, f. a) stripa, rand; b) fåra; c)
liten bergsklyfta; n. råk, f. hösträng; bret. rog,
m. remna, spricka, öppning (Le Gonidec, 389);
gr. ῥωγἡ, f. klyfta, håla; af ῥἡγ-νυμι, rifva,
spränga, slita itu. Roten ῥαγ, bryta, motsvarar
skr. rug, id. Jfr skr. ava-rug, afbryta. Rosen,
radices sanscr.
Råkksna, f. vråk på sjön. Ul. (Värmdö)
Sänke-råk, f. vråk på stark is, med åt
öppningen sluttande kanter. Ög.
RÅK 2 (pl. räker), f. djup dy; djup, dyig
mosse; källsåg. Vg. (Elfsb.). Troligen samma ord
som råk 1. Jfr råk 1, 4).
RÅK, råkig, s. räkå.
RÅKA 1, v. a. o. n. 1 & 2 1) (såsom i
riksspr.) träffa, finna på. "Råkas mellan ko
å kör(k)gål", oförmodligen eller i sinom tid träffa någon.
Sveal. Raka (pr. rakur, pl. rake, ipf. rok, pl.
roku, sup. raki), råka, hända. G.; 2) råka te,
genom förment trolleri råka ut för någon
sjukdom. Hs. Jfr skr, rak, att få fatt, nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0577.html
