Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- R
- RÄT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sm.; rättsjönns, Vg. (Skarab.); rättsennes, Hs.
(Db.); motsattsen härtill är: ansyls, ansyrs,
Sm.,nk.,kl.; 2) riktigt, rätt gjordt, i rätt
riktning. Kl. Rättsöls. id. Fl. (Ingo,Pargas);
rättsells, id. (då man tvinnar garn). Fl.(GK.,
K.). Fsv. rättsyles, rättsöles, adv. med solen.
SML.; fh. réttsalis; d. rettsøles: n. rettsøles,
rettseles, id. Af sol. Formerna <i>rättsuns,
rättsjöns, rättsennes, äro af fn., fht.,fsax. sunna, f.
sol, af hvilket uråldriga ord några andra
sammansättningar förekomma i våra munarter. S.
sunna.
Rätt-vis, adj. som visar rätt vägen. Ög.
Rättan (ipf. o. sup. rättnä), v. n. blifva
rak, rakna. Vb.
RÄTTA, v. a. 1 afrätta. Sk. (Skytts h.). Gl.
sv. rätta, v. a. afrätta; fn. rèta, id.; ns. richten,
v. a. a) dömma efter lag; b) straffa efter lag,
verkställa dom; halshugga (B. W. B. 3, 449).
Rättare-plats, m. afrättsplats. Sk.
(Skytts h.).
RÄTTARE, rättvis, s. rätt.
RÄTTIHETA, s. riktig.
RÄTTÄ, s. räta 1.
RÄUSO, s. rösja.
RÄUÄ, s. rugu.
RÄV (pl.-ar), m. 1) (såsom i riksspr.) räf:
Canis vulpes. Röv, m. id. Sk.; 2) skottkärra,
utan uppstående sidostycken att skjuta framför
sig. Dl. (Mora). Fsv. ræffr, ræfver, ræver, m.
räf. S.F.S. 7, 117. Spec. Virg. s. 216. Cod.
A. 27, f. 58 v.; fn. refr, rebbi;</i> lapp. repe; fin.
repa (gen. revon); nordtschud. reboi (Acta soc.
sc. fenn. 6, 102). Ordet måhända lånadt från
finskan. Holmboe (s. 280) deremot anser fn.
refr, räf, vara beslägtadt med fn. reyfari, röfvare.
Ribbert, m. räf. Öl.
Räbba, f. räfhona. Åm. N. reva.
Räva-kål. m, Menyanthes trifoliata, L. Sk.
Jfr äle·mäss.
Räva-mål, n. en god och dugtig måltid,
glnpskt förtärd. Allm.
Räva-rómpa, f. 1) Echium vulgare.
Rävasvans, m. id.; 2) Epilobium angustifolium. Sk.
Elge-rams, m. Dls. Jfr krópp; 3) Equisetum
arvense. Sk. Gl. sv. (Tillandz) räverumpa,
Equisetum arvense.
Räv-blomster, n. Ononis spinosa, L. Bhl.
Jfr ljungpinnar, vargbasse.
Räv-brannar, s. brannd.
Räveka, f. räfhona. Bl.(Lister). Rävesa,
f. Vg. (Elfsb.); räve-mora, f. def. Vg.(Skarab.).
Räverei, pa räverei, adv. på falskhet,
falskeligen. S.G.
Räv-kälke, m, 1) utmagrad häst; 2) falsk,
bedräglig menniska. Sm.
Räv-piss, s. pissa.
Räv·rómpa, f. Equisetum arvense. Sk.,bl.
Roka, id. Bl. Jfr räva-rómpa.
Räv-tunga, s. gull-ris (ris 1).
Räv-uLd, s. ulva 1.
Röva-blad, n. Scabiosa arvensis. Dl.(Elfd.).
RÄV, räva-längjis, räva-våt, rävv s. rauv.
RÄVA, s. repa 3.
RÖ 1, m. rör. Dl. På andra ställen är ordet
såsom i riksspr. neutrum. Röir el. roir, f. rör,
vass. Vb.,nb.
RÖ 2, v. a. 2? (på käppar) till torkning
upphänga; vanligast om säd. "Ja ä tvungen att rö
ärterna för att få dem tórra". Bl.(Östra h.).
Fsv. rö, f. käpp.
RÖ, röbo, röbólle, röđ, rödbåll, rödden,
röde-söndag, röd-kólla, röe, rö-fino, -frasig, -kniv,
knäa, rölleka, rö lugg, -masig, -morig, -pórs,
-rosig, -skjoro, -sot, -tustar, röu·fógel, -måsa, -skinn,
rövie, s. raud.
RÖ, röd, rödda, rödi, rödsla, rönning, rössel,
rössla, s. rot.
RÖDA, s. riota.
RÖGLA, f. liten hög eller staek af torf. S.
Hl.,sk.(Järestads h.). Rågel, m. id. Mellersta
Hl. Fn. hraukr, m. hög, stack; d. røgle; d.
d. røgel.
Rögla, v. a. 1 uppsätta torf, sten o. s. v.
i små högar. Sedan torfven är skuren, sättes
han först på kant, derefter tresättes han och då
han blifvit något torkad röglas han och
qvarstår sålunda till dess han är färdig att
hemköras. Sk.,hl. Regla, id. Sk.(Järestads h.).
D.d. røgle.
RÖGN, röin, s. råjn.
RÖIGA, v. n. 1 intaga stort rum, bilda råga
på något. G.
RÖIR, s. rö 1.
RÖJ, s. ry 3.
RÖJA, röje, s. reda 1.
RÖJMES, s. rum.
RÖJMÄ (ipf. röjmä), v. a. insticka halm och
hö genom en glugg i ladan. G.
RÖK, röka, röke, s. rauk 2.
RÖK-HÅL, rökig, rök·pipa, ·sópp, -stókk,
s. ryka.
RÖKK, rökka, rökkla,</i> s. rykka.
RÖLLE-PÖLLSA. s. pyllsa.
RÖLS, s. rul.
RÖMME, s. råm 2.
RÖMPEL, römpling, s. rumpling.
RÖNE, rönnbärs-hane, s. råjn.
RÖNNA-SULA, rönne, rönne-bord, s. råne.
RÖNNE, vagn·rönne, m. stången som
sammanhåller fram- och bak-vagnen. Vg. (Vartofta).
Jfr ränne.
RÖNNING, s. rot.
RÖNNSK, rönsk, s. rån 1.
RÖNN-UKS, s. rinna.
RÖN-ROT (el. rö-rot). f. safjabräken:
Osmunda regalis. Sm.(Älmås i Femsjö s:n). Måhända
att det egentligen varit runa-rot, i hvilket fall
ordet märkvärdigt sammanfaller med safsa-huske
och sägen om dess kraft att förläna förborgade
kunskaper. Roten är svart, så att benämningen
deraf ej kan härledas. Jfr safja buske.
RÖPA, s. repa 2.
RÖR 1 , f. ljumske (på menniskor). Bhl.
(Oroust),sk.(Ox.). Rös, f. ljumske. Vg.(Skarab.).
Res, f. id. Hs.(Db.,Bj.). N. rør, røyr, f.; fn.
hræri, m.; d. d. røre, id.; d. rør-byld, m. böld
i ljumsken (Moth).
RÖR 2, n. 1) (såsom i riksspr.) samling af
klappersten, upphopad för hvarjehanda ändamål;
2) bronsfolkets forngrafvar, bygda i halfkorsform
eller såsom en stor stenkista, med tunga
täckhällar, öfverhöljda med kullersten. Kiste-rör, n.
id. Sk.,hl.,bl.,bhl.,vg.,sm.
Breda-rör, n. Kiviks-minnesmärket i
Albo h. Sk.
Diger-rör, n. ett stort stenkummel i
Garde s:n. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0583.html
