Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TVÄR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ordet har skiftande former: tvöru, tvaru, tsvöru,
tvöre, tvore, tvoru (pl. tvoru, def. tvorjen), Vb.
tvåra, Åm.; tvårå, Dl. (Särna), hj., jtl.; tvara,
tväru, Nb.; tvare, tåre, Mp.; tvarå, Dls.; töru
el. töre (gröt-töru), Hs. (Ljusdal); tåra
(gret-tåra), Hs. (Db., Bj.). Öfverallt f. Fn. þvara
(accus. þvöru). f. en sticka att röra något om
med; n. tvare, tvora, turu, tvuru.
TVÄR-FYLLING, -knek, -kómmen, -länne,
-mäska, -slägga, -slägger, -stygg, -vre, -vulen, -vägge,
-änded, s. tvär 1.
TVÄR-STEGERSKA, s. steka.
TVÄ-SULA, s. sugl.
TVÄ-TORNA, -tosla, -tosling, s. tve-tola.
TVÄT-MODER, tvätt, s. tveta.
TVÄTTA el. tjwätta, v. a. 1 tvätta. Bl.
(Östra h.). Schwätt, tsväät el. schwöött (ipf. o. sup.
-ä), Vb. (Burträsk); kvätta, Bl. Fsv. trætta
(freqvent. af tva, v. a. två). J. M. Yrtag. s. 285;
isl. þvætta. Jfr to, toa.
Såpe-tvätta, v. a. 1 med såpa tvätta
orena linkläder. Vg., bhl., sk.
Tvótt, m. tvätt. Hs. (Db.).
Tvätt, m. tvättekar (till potäter, rofvor).
Deraf pantóffel-, roe-tvätt. S. Sk.
Tvätt-bakke, m. en på tre sidor med höga
kanter försedd botten att ligga på vid
sköljande af kläder. Vg.
Tvättesa, f. tvätterska. Sk. (Lugg.).
Tvätte-slant, s. slant 1, sid. 625.
Tvätte-sten, m. sten i ett vatten, hvarpå
man tvättar. Vg. (Skarab.). Fn. þvátt-steinn.
Tvätte-säde, n. bänk att klappa kläder på
vid tvättning. Banke-bor(d), n. toe-stol, m.
Sk. D. d. tvættebord.
Tvätte-tórskel, s. tryska.
TY 1 (ipf. tydde), v. a. o. n. 1) orka, förmå,
utstå. Tya (ipf. tyade, sup. tyat), id. Svea-,
Götal. Tjå (ipf. tjådde), Åm.; 2) sträcka sig, nå.
Tu, id. "Ja tur snart te taket. Vattnet tur över
me". Vg.; 3) förslå, räcka till, hinna till. I
denna bemärkelse är ordet allmänt och bör derföre
anses tillhöra riksspråket. Tu, id. Vg. Fn.
týga, hjelpa: tjóa, tjá, id.; d. d. tye, tøie, orka,
förmå; fe. þíhan (smdr. þeón), id.; fsax.,fht.
thihan, thian; nht. dejen, gedeihen, lyckas, trifvas;
moes. þeihan, tilltaga, växa.
TY 2, v. a. o. n. (ipf. tydde), 1) betyda. "Hva
ska dä ty"? Sm. Tyi(d), ipf. tyid, tyda,
förklara. Nb., vb.; töj (ipf. töjd), id. Nb. (Cal.);
2) ty på, brås på, likna. "Hon tyr på moren".
Sk. Fsv. thyda el. tyda, beteckna, betyda. Fr.
af N. 834. Sv. Pr. L. n:o XV, s. 218. Didr.
af B. 261: 3. Cod. A. 49, f. 258v; d. tyde; fht.
diutjan, id.; fn. þýđa, a) göra vänligt stämd; b)
betyda; förklara; d. d. tye på, brås på; fd.
tydhæ, betyda (D. Riimkr, 353); gl. d. tye på,
brås på (Mlb. D. Gloss. s. 214). Ordet är
beslägtadt med fn. þjód, folk. Jfr Dief., vergl.
wb. 2, 706.
O-tydd, adj. icke slägt. Sk., bl.
Tutt, i tales.: "hvarken tutt eller sköldt
(skyldt)," ej en gång aflägsna slägtingar. Vg.
Tydor, f. pl. betydelse. Enligt folktron har
hvarje väsen i naturen sina tydor eller en
hemlighetsfull kraft, hvarmed det osynligen
inverkar på andra väsen. Sm. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend 1, 287.
Tyskap, m? 1) spådom. Sm. (Sällan brukl.);
2) slägtskap, skyldskap. Tyenskap, id. Vg.
(Elfsb.); 3) bekantskap. Sm. (Sällan brukl.).
N. tyskap, m, fórtrolighet, förtroligt umgänge.
TY 3, v. n. längta. Ty te, längta, dragas till
"Hästen tyr hem, te stallet". 8k., hl. Tya, v. n.
hugfällas, behaga. <i>Ty sej till, ty sej te någon,</i
sluta sig till någon, taga sin tillflygt till.
"Barnet har ingen att ty sej till". Götal. Tu se te
nåen, id. "Ho tur se te mor si". Tu se te regn,
snö, vakkert vär, närma sig till, se ut som det
skulle blifva regn o. s. v. Vg. N. tyast te; d.
tye til, sluta sig till någon: fn. þýdask, älska;
fris. tyen, tien, draga, längta.
Tyen, adj. 1) tam, folkkär, spak; om djur
som gerna håller sig till menniskor. Hs.
(Ljusdal), åm., jtl. Tien, id. Hs. (Db.); 2)
efterhängsen. Tyden, id. Jfr Rdq. 1, 437; 3, 220.
Fn. þýđr vänlig (af þiođ, folk); fsv. þyþiliker,
foglig. Kg. St. I, 10; n. ty, vänlig, umgänggam.
Tynas ve (el. tinas vid), v. d. 1 tala
smekande till barn och djur; tala godt vid, Hs.
(Db,).
Tyra sig, v. n. närma sig till någon af
vänlighet och förtroende, hylla sig till; om barn.
Kl. Tyra óver, v. a. ligga öfver någon med
enträgna böner. "Når ja skulle te prostgåren,
tyrede pågen óver me att få fölle mä". Sk.
(Ox., Frosta).
TY 4, n. 1) pack, skojare, följe; 2) skräp. Töj,
id,; 3) spöke. Ordet förekommer allmänt i flera
sammansättningar, t. ex. hanke-ty, dåligt folk,
som flackar omkring; tattarefölje. Sm.; djevels-ty,
fans-ty, o-ty, sat-ty, tróll-ty, hvilka ord af
många uttalas djevuls-tyg o. s. v.; töjale, n.
spöke. Hl.; tyle, n. pack. S. Sk.; underjor(d)s-ty,
n. troll, som bo under jorden i högar. Sk.
(Vemmenhögs härad; == bjära-pösslingar, m. pl.
Harjagers härad); vann-töj, n. skadliga maskar o. d.
som tros förorsaka värk, då man går i kärr,
bäckar. Sk. (Ox.). Fn. óþióþ, hoprafsadt folk,
slödder ; mht. undiet. Jfr oty, utäe. Se för öfrigt
Rdq. 2, 108, 109.
TY 5, s. tyg.
TYDÉN, f.körfvel: Anthriscus Cerefolium. Hl.
Jfr fsv. skarn-tuda, cicuta; fn. túda, f. rör, tut,
TYELÅ-TUPPA, s. täle.
TYEN, s. ty 3, tyken.
TYG, tygel, tygå-släda, s. tjuga 1.
TYGA, v. a. 1 rensa (säd). Hs. (Ljusdal),
Jfr tia.
TYGÄ, s, tiga.
TYK, 1, m. svin. Kl. Tyke! tyke!
Lockelaeord på svin. Sm.(dls. Tyka-so, f. sugga;
ordet brukas vid lockelse. Sm. Jfr wal. twch,
grymtning; ir. torc, m. svin; wal. twrc, id.
TYK 2, s. mat-tyk, s. 434 b.
TYKE, s. tyk 1, tyken.
TYKEN, adj. näsvis, påflugen, dristig. Dls.
bhl.,vg., hl. (Landa). Tyket, Sm.; tygeter, Hl.
(Värö). Tyen, 1) id. Vg.; 2) ond, vresig; 3)
nogräknad, granntyckt, tyckmycken. Kl.,sm.
Tykig, KL, vg.; töen, id. Hl. (Breared), sm. Fn.
þykkinn, äregirig; n. tykkjen, vresig, ond,
lättretlig; fn. þykkja, vredgas; n. tykkia, id. I
Dalmålet säges; tykj’ad, v. n. vara missnöjd med.
För-tyen, adj. nogräknad. Kl. (Stranda).
När-tyken, adj. näsvis, närgången, dristig.
Vg. (Skarab.). När-tyen, 1) id. Sk., Hl.; 2)
mycket grannlaga. Sm.
Te-töken, adj. 1) tilltagsen, näsvis; 2)rask.
Vg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0798.html
