Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men tänk om hon hade det då ? Ack Anselm!
Gör som jag ber dig!
Nu begrep även han att hon hade något särskilt i
tankarna.
— Säg ut du, sade han med den där vänliga
tonen som var så ny eller så gammal.
Till hans ofantliga häpnad föll hon på knä vid
sängen. Plötsligt var han Saint Francois och kvin-
nan var mere de Chantal, han lade sin hand på
hennes huvud, han viskade ohörbart: ma chére
fille . . .
Och då hade hon redan börjat historien om sitt
förräderi. Ja, det var sant, hon, just hon, hade givit
hans fiender vapen i händerna. Han måste få veta,
innan han gav sig i strid med fru Dufva, att hon
visste alltihop om spögubben och spögubbens dotter
och om katolicismen.
Medan han satt där i sängen och betraktade hust-
runs grå huvud, kom den natten tydligt för honom,
då han anförtrott sig åt henne, givit sig över åt
henne med hemligheten om sin härkomst. Även
denna stund tillsammans var en stund av stark upp-
rördhet och koncentration kring en gemensam ange-
lägenhet, även denna gång verkade de våldsamt på
varann, men annars, hur olika! Den gången hade
han sökt tröst hos henne och tagit hennes råd, de
hade legat famn i famn i en nästan extatisk förening.
Nu låg hon på knä för honom och varnade honom
gråtande för det förräderi som vuxit upp ur deras
stora gemenskaps stund. Men vågade han verkligen
№
ллщяшШ
т
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
