Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dickenslegend och Dickensforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dickenslegend och Dickensjorskning
I sin bok framhåller Straus, att Dickens’ rastlöshet, som
han själv i sina brev ofta klagar över, utvecklar sig till något
som så småningom måste kallas hysteri. Alltifrån mitten av
1840-talet är Dickens enligt hans mening jagad av en inre
drift att söka nya stimulanser, nya förströelser: han har en
obestämd föreställning att han inte är riktigt fri. Från denna
känsla vill Straus sedermera härleda alla hans senare kon-
flikter, brytningen med hustrun och vännerna liksom den allt-
mer växande lusten att stå i rampljuset som till sist kom
honom att ta livet av sig genom sina uppläsningar vid femtio-
åtta års ålder. Egentligen anser Straus, att Dickens först vann
en smula lycka under den sista perioden av sitt liv, då han
gjort slut på sitt äktenskap och helt var befriad från alla
penningbekymmer.
Tyvärr har också detta visat sig vara en illusion. Då Dickens’
yngste son dog i december 1933 yppades en offentlig hemlig-
het som samtiden hade kunskap om, men som man dittills
diskret hade hållit utanför hans biografi. Är 1856 hade
Dickens förälskat sig i en purung skådespelerska och dansös,
Ellen Lawless Teman. Hon blev den avgörande orsaken till
skilsmässan, men det blev en mycket olycklig förbindelse.
Dickens förstod snart att han inte var föremål för någon
kärlek från hennes sida. Hans närmaste och vänner kände till
förhållandet men gjorde allt för att tysta ned ryktena och
uppehålla skenet av glädje i det dickenska hemmet.
Det var en Dickensbiograf, Thomas Wright, som först 1934
i en tidningsartikel offentliggjorde historien och sedermera
utförligt behandlade den i en ny upplaga av sin Dickens-
biografi år 1935.1 Men redan samma år som han gav ut sin
1 Det är orättvist att, såsom skett, beskylla Erik Lindström för att
i sin fina Dickensbok av år 1930 ha förtegat händelsen. En icke-engelsk
forskare hade dä ingen möjlighet att få reda på den.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
