- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
31

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sketches by Boz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sketches by Boz
häpen över den konstnärliga säkerhet som den berättas med.
Alldeles som Hjalmar Bergman för Dickens läsaren från första
stund in i sin egen värld och håller honom fången där. Bland
hela vimlet av skisser från denna tid skulle man inte tveka
att identifiera den såsom Dickens’.
I motsats till den franska berättarkonsten går Dickens alltid
från det yttre till det inre. Han börjar med att med några
raska drag skildra den gamle prudentlige ungkarlen Minns
med hans välpressade bruna bonjour, hans fläckfria byxor
och det bruna sidenparaply som han, oberoende av vädret,
ständigt bär med sig. Som han själv brukar säga, innehar
han en förtroendepost under regeringen, vilket betyder att
han är tjänsteman i ett ämbetsverk. Han har ytterst konserva-
tiva vanor. Sedan över tjugu år bor han i samma lägenhet
vid Tavistock Street — den gata, som Dickens bodde vid då
han skrev novellen — men han brukar varje kvartal säga
upp sin bostad, då han ligger i ständig fejd med hyresvärden.
Först under novellens gång framträder det på en gång löjliga
och rörande hos denne världsfrämmande och jungfruligt blyge
ungkarl. Ännu mer betecknande är tillvägagångssättet vid
karakteristiken av Budden. Om hans egenskaper få vi inte
veta någonting i de inledande ord som sägas om hans ställ-
ning och förmögenhetsförhållanden. Det är först då han
börjar tala och röra sig som han avslöjas. Hans karaktär
av råbarkad bracka framträder i full glans vid det middagstal
som han håller till Minns’ ära.
Det är klart att denna berättarteknik inte kommer till sin
rätt i en så kort novell. För att dylika figurer skola växa ut
från lustiga silhuetter till verkliga människor behöver Dickens
större armbågsrum. I hans längre romaner händer det ofta,
att han först under handlingens gång får nyckeln till en
31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free