Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sketches by Boz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sketches by Boz
heten, gör hans penna av sig själv lustiga snirklar och kast,
alldeles som Carl Larssons ritstift. Men då han sedermera
slutligt reviderade skissen för omtryckning i bokform, lade
han till en och annan överdrift för att öka effekten. I inled-
ningen till den ursprungliga texten står det om mr Minns:
”Han hade bara två saker som han hjärtligt avskydde här
i världen, och det var hundar och barn. Hans fördom mot
dem berodde inte på ett ovänligt sinnelag, men dessa djurs
vanor stodo i strid med hans ordningskänsla, som kunde sägas
vara lika mäktig som hans kärlek till livet.” I bokupplagan
har Dickens stuckit in en mening: ”Han var inte ovänlig men
kunde när som helst ha åskådat avlivandet av en hund eller
mordet på ett barn med den livligaste tillfredsställelse.”
Betecknande för den debuterande Dickens’ begåvning är
att han blott ett par månader senare kunde återuppta samma
motiv med en likartad person utan att läsaren fick intryck
av upprepning. I Barndopet i Bloomsbury uppträder en annan
gammal ungkarl med samma avsmak för barn som Minns
men i motsats till honom en typisk glädjeförstörare av den art
som Dickens innerligt avskydde och ofta sedermera skildrat.
Det heter om denne Dumps, att han ”aldrig var belåten annat
än när han var vid uselt humör och alltid var vid uselt humör
då han hade den största anledning att vara belåten”. Han
kontrasteras mot sin godlynte och lättrogne systerson Kitter-
bell, som kommer för att be honom vara med om ett dopkalas
för sin nyfödde. Då Dumps inte lyckas undgå fadderskapet,
passar han på att förkrossa systersonen med berättelser om
barn som dött, innan de fått dopet. Och vid dopkalaset, som
firas med kadriljdans, slår Dumps sönder stämningen genom
att hålla ett tal där han önskar att barnet, som skenbart ser
så friskt ut, inte måtte täras av långvarig sjukdom eller
glömma sina föräldrar, ”ty skarpare än en orms tand är att
3 Larnm Dickens och hans romaner 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
