Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
denna tidpunkt ana att han skall bli sä oegennyttig och själv-
uppoffrande, att han låter arrestera sig för att inte av sin
herre tvingas att lämna honom och ihärdigt vägrar att gifta
sig med sin älskade, tjänstflickan Mary, för att få fortsätta
som Pickwicks betjänt.
Sam Weller behåller sitt kvicka tjuvpojkslynne under hela
romanen, men i mr Pickwicks tjänst visar han egenskaper som
man förut inte tilltrott honom. Med sin orubbliga sens commun
inser Sam snart nog, att mr Pickwicks lott är att förbli ett
hjälplöst barn i denna snöda värld. Sedan Pickwick på ett
värdshus gått vilse och råkat in i en gammal ungmös säng-
kammare förklarar han, att han aldrig mer tänker söka hitta
där på egen hand. ”Det är det klokaste beslut ni kunde fatta,
sir”, svarar Sam Weller impertinent, ”ni behöver verkligen
en som kan se efter er, när ert förstånd råkar på villospår.”
”Vad menar du med det, Sam?” frågar mr Pickwick. ”Därpå
satte han sig upp i sängen, sträckte ut handen som om han
velat säga något mera men hejdade sig tvärt, vände sig om
och sade sin betjänt god natt.” Sam Weller avlägsnar sig,
skakande på huvudet, ”tydligen försjunken i de djupaste
funderingar”. Därmed har mr Pickwick på nåd och onåd
givit sig i Sam Wellers händer, och denne betraktar sig hädan-
efter som hans förmyndare. Men på samma gång blir han
alltmer gripen av Pickwicks varmhjärtade ridderlighet. Efter
en kostlig scen, då Pickwick skall hjälpa Winkle vid ett natt-
ligt besök i hans älskades pensionat men håller på att för-
därva allt genom en blindlykta, som han ”framvisar med
många leenden och andra tecken till självbelåtenhet”, ut-
brister Sam Weller: ”Gud välsigne hans gamla damasker ...
Sannerligen tror jag inte att hans hjärta blivit fött minst
tjugufem år efter hans kropp.” Den muntre spefågeln har
på allvar förälskat sig i sin herre. I det kapitel, där han för-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
