Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
värdshuset Maypole Inn alldeles strålande: värdshuset stod
kvar alldeles orört och var ett av Dickens’ favorittillhåll.
Romanen, som är förlagd till de så kallade Gordonska upp-
loppen på 1780-talet, ger en storartad bild av de upproriska
folkmassornas framfart i London med omnejd. Dar behovs
ingen historisk omklädnad: Dickens kunde bygga på chartist-
upplopp som timat några år före romanen. Han behöll hela
sitt liv en ingrodd misstro mot pöbelvälde och demagogi,
såsom man kan se redan i Den gamla antikvitetsboden. Men
då han i sir John Chester skall skildra en förnäm och hjärtlös
roué från 1700-talet misslyckas han så fullkomligt, att läsaren
ser för sig en fet och litet smörig småborgartyp från 1830-
talet. De färgrika beskrivningar av dräkter, accessoarer och
interiörer som glädja oss så i Dickens’ samtidsromaner äro
här borta. Man märker att han är rädd, så snart han skall tala
om ett halskrås eller ett par kragstövlar, för att inte göra det
tidsriktigt. Mest påfallande är dock hans oförmåga att låta
sina hjältar hantera vapen. Här märker man tydligast att
Dickens lever fjärran från den tid, då värjan ingick i varje
gentlemans vardagsutstyrsel. I slutet av romanen finnes en
duell, där tvenne antagonister, den liderlige protestantiske
intrigören sir John Chester och den noble katoliken mr Hare-
dale, drabba samman och där sir John biter i gräset. Det liknar
mer’en svinslakt. Walter Scott skulle ha vänt sig i sin grav,
om han sett hur okunnig den störste av hans lärjungar var
i vapnens bruk.
Walter Scott var alltigenom en senfödd kavaljer, aristokrat
ut i fingerspetsarna. Det var ej för intet han ledde sina anor
tillbaka till en skotsk klan från 1200-talet, vars medlemmar
generation efter generation varit med i gränsfejderna. Ännu
hans egen farfars far hade med vapen i hand kämpat for
Stuartarnas sak och varit nära att bli hängd som upprors-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
