Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julberättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julberättelserna
sociala tema, som endast lätt antytts i början av En julsång
på prosa, där han låter den gamle tvärviggen Scrooge uttala
sådana hjärtlösa satser som att de fattiga måste dö för att
den överflödiga befolkningen skall minskas. Det är just för
dylika brottsliga malthusianska åsikter som Scrooge bestraffas
av andarna, som framhålla för honom att hans eget liv är
värdelösare än millioner fattigas. Då han på slutet omvändes
till en glad och hjärtegod julfirare, blir han på samma gång
övertygad om att man måste uppfylla också sociala plikter
och inte, som han förut gjort, betrakta det som tillräckligt om
man ordentligt betalat sin skatt.
I Klockorna gjorde Dickens denna sociala förkunnelse till
huvudtema och förde fram olika representanter för de då-
varande nationalekonomiska och politiska teorier som före-
föllo hans filantropiska sinne upprörande hårda och omänsk-
liga. Det är den älskvärde och ständigt betryckte gamle
bäraren Toby Veck som får möta dessa representanter dels
i verkligheten, dels i drömmen. Klockorna själva förkunna
för honom med sitt dån, att tiden är till för mänsklighetens
framåtskridande, att den som försöker hejda den i dess lopp
blir obevekligt krossad och att man inte har rätt att tvivla
på människans värde och på de förtrycktas rätt att resa sig.
Dessa sanningar klämta klockorna in i örat på den stackars
Toby Veck, som egentligen förefaller något för enkel till
förståndet för att riktigt kunna smälta så mycket framtids-
visdom. Dickens, som skrev denna julberättelse i Genua, hade
också i någon mån missräknat sig på den engelska publikens
bildningsståndpunkt. Han trodde sig ha skrivit en förfärlig
bok, som slagit En julsång på prosa ur brädet och skulle
åstadkomma ”det stora upproret”. För något dylikt var
Dickens alltför mycket idylliker, fastän Klockorna förebådar
hans arbetarroman Hårda tider, särskilt i de uttalanden
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
