Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandsresorna och Dombey och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utlandsresorna och Dombey och Son
hans föräldrar och syskon fortsatte att ställa stora krav på
hans kassa. Han visste vad det ville säga att vara fattig, och
bakom de något krassa resonemangen i hans brev märker man
en berättigad oro.
Därtill kom ytterligare en sak. Fastän breven till Forster
ge vid handen, att Dickens var förargad på publiken, som inte
tillräckligt kunde uppskatta hans verk, och på’ förläggarna,
som inte vederbörligen tillvaratogo hans litterära intressen,
förstod han i grund och botten att han själv bar skulden, att
hans romaner med alla sina strålande förtjänster voro för
sorglöst komponerade och att läsekretsen började ställa krav
på att han skulle komma med något nytt.
Detta visar sig redan i En julsång på prosa, som i viss mån
inleder en ny fas i Dickens’ författarskap, och framträder
ännu tydligare i Dombey och Son, som var ytterst omsorgs-
fullt komponerad och utkom fyra år efter Martin Chuzzlewit.
Den gjorde också en oerhörd lycka, mycket större än den som
kom den därpå följande David Copperfield till del.
Under denna tid hade Dickens mest uppehållit sig utom-
lands, längst i Italien, sedermera i Schweiz och Frankrike.
Det är nu rastlösheten hos honom börjar framträda mer på-
tagligt, till en början däri att han ständigt måste byta vistelse-
ort och ständigt funderar på nya utvägar att återvinna sin
popularitet.
En tid ville han starta en veckotidskrift, ett uppslag som
han först längre fram förverkligade. Under tre veckor slog
han sig ned i London och skötte platsen som huvudredaktör
för den nygrundade Daily News, ett arbete som han inte alls
passade för och som ytterligare bidrog till att öka hans
nervositet. En gång inlämnade han en ansökan om att bli
anställd i Londons magistrat, som lyckligtvis blev avslagen.
Han fortsatte att resa och skriva på de olika orter där han
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
