Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
hade väckt minnen som han aldrig kunde bli kvitt så länge
han mindes någonting.
Han skrev sedan en berättelse om sin barndom ända till
och med tiden i blanksmörjfabriken. Det var tydligen hans
mening att fortsätta denna självbiografi, som han inte ville
ha publicerad under sin livstid. Men under nedskrivandet av
den vaknade hos honom lusten att begagna ämnet till en
roman. Han avbröt självbiografien och förde in en stor del av
den i början av David Copperfield, som skrevs åren 1849—50.
Tack vare den del av självbiografien som Forster fått och
randanteckningar i korrekturet till David Copperfield kunde
han i huvudsak skilja det direkt upplevda från det diktade.
Den nutida läsaren saknar i ganska stor utsträckning möjlig-
het att riktigt dra gränsen, då Dickens’ minnesanteckningar
i korrekturet numera äro förlorade liksom manuskripet till
självbiografien.
Man är ej ens säker på att Dickens själv var fullt medveten
om var denna gräns gick. Liksom Selma Lagerlöf inte kan
berätta något om sitt eget liv utan att falla in i sagostil, drevs
Dickens oemotståndligt av sin berättarlust att omdana sina
livserfarenheter till en roman. Den första delen, där själva
händelsegången i mycket är Dickens’ egen livssaga och där om-
diktningarna företagits av rent estetiska skäl eller för att inte
göra det hela för lättigenkännligt, har en enastående poetisk
friskhet. Denna del betecknar också något helt nytt i Dickens’
romandiktning och har mycket få beröringspunkter med hans
tidigare kompositionsmaner. Den senare hälften av romanen
har emellertid av sig själv glidit in i de vanliga spåren. Också
där finner man fängslande självbekännelser och utomordent-
liga idylliska scener. Men man besväras ibland av likheter
i komposition och upplösning med hans tidigare verk.
De första elva kapitlen bygga direkt på den del av själv-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
