Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dickens’ skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dickens’ skilsmässa
antyda orsaken och handlar huvudsakligen om att för honom
kära, oskyldiga personer fläckats av skvaller, vilket han pro-
testerar mot i sitt eget och sin hustrus namn. Detta brev ville
han ha tryckt överallt, och då hustruns ombud, utgivaren
av Punch, Mark Lemon, fann det mindre lämpligt för sin
skämttidnings läsekrets, bröt han högtidligen med honom.
En ännu värre dumhet begick Dickens då han skrev en
detaljerad framställning om sin skilsmässa och dess orsaker
till impressarion för sina uppläsningar. Han hade under
denna tid — antagligen för att vara hemma så litet som
möjligt — börjat att läsa upp stycken ur sina romaner för
betalande publik. I brevet uppmanade Dickens adressaten att
visa det för envar som önskade att göra honom rättvisa eller
blivit missledd att göra honom orätt. Efter tre månader blev
det tryckt i en amerikansk tidning. Dickens blev ursinnig över
denna publicitet, som vållade att man i England och överallt
i Europa och Amerika skrev om Dickens’ äktenskapsskandal.
Också detta brev hade som egentlig avsikt att frita både
Dickens och den inte till namnet angivna Ellen Ternan från
all skuld för skilsmässan.
Här talar Dickens vitt och brett om hur olycklig han varit
och hur endast närvaron av Georgina hållit samman äkten-
skapet. Han säger att mrs Dickens på grund av mentala rubb-
ningar känt sig oförmögen att fylla platsen som hans maka,
redogör för de generösa villkor han givit henne vid skils-
mässan, och klagar till sist över att två elaka personer med
denna skilsmässa sammankopplat namnet på en ung dam, det
dygdigaste och fläckfriaste väsen på jorden. De två åsyftade,
Dickens’ svärmor och hans yngsta svägerska Helena, tvungos
att i en bilaga till skrivelsen intyga, att alla dessa smygande
rykten voro osanna. Då de voro ekonomiskt helt beroende
av Dickens, fanns ingen möjlighet för dem att vägra att under-
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
