- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
222

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ålderdomsåren och de sista romanerna
Bella. Detta uppslag har likhet med Dickens’ vän Wilkie
Collins’ roman The Woman in White. Också där härröra för-
vecklingarna från ett av en far på dödsbädden anbefallt
giftermål. En ung kvinna blir internerad, och man begraver
högtidligt under hennes namn en dubbelgångerska till henne.
Till sist möter hon vid sitt eget gravmonument romanens unge
hjälte, som trofast dyrkat hennes minne. Dickens beundrade
mycket denna sensationsroman och införde den år 1860 i sin
tidskrift All the Year Round.
Då John Harmon tros vara död och begravd, har förmögen-
heten enligt testamentet i stället gått till faderns betjänt
Boffin och hans hustru. Av kärlek till sin husbonde upptaga
dessa Bella Wilfer i sitt hem som adoptivdotter. Där anställes
också såsom sekreterare den unge John Rokesmith, och då
han för första gången bekänner sin kärlek till Bella, blir han
spotskt tillbakavisad såsom av alltför ringa stånd.
Boffin och hans hustru, som så småningom upptäckt vem
sekreteraren är, uppgöra tillsammans med honom den stol-
ligaste konflikt som Dickens uppfunnit. Boffin skall spela
girigbuk för att därigenom ge Bella avsmak för snikenhet.
Han skall dessutom på det råaste sätt förolämpa den unge
John för att hon av harm skall förälska sig i honom. Detta
lyckas. John körs ut ur Boffins hus, och Bella lämnar det
i förtrytelse över den lumpenhet den gamle betjänten visat.
Men också sedan John och Bella gift sig med varandra, måste
Boffin fortsätta att spela sin roll, ty John anser henne inte
tillräckligt prövad och njuter för övrigt av att vara älskad
som fattiglapp: ”Hon är så god och kärleksfull att jag ännu
inte kan förmå mig att bli rik.” Då Boffins envisas att han
skall uppträda som den rike man han är, ber han dem vänta
till dess han kan fira ännu en triumf. ”Hon skall se mig miss-
222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free