Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
okänslighet: de väsentliga, särskilt livsuppfyllda momenten
trängde fram och gåvo bilden koncentration och helhet,
och känslobetoningen kunde heller icke alldeles utestängas.
Det blir liv och rörelse, ett förmänskligande också av det
livösa. Vi se det hos Zola, vi se det också hos Strindberg.
Huru frisk och omedelbar och även helgjuten är icke
skildringen av Stockholm från Mosebacke i början av Röda
rummet — med solstrålarna och vinden som levande väsen
— eller beskrivningen av julidagens skörd i Hemsöborna! I
Strindbergs verklighetsbilder, huru mycket de än företrädesvis
ge den yttre påtagligheten, anar man även själslivet
därbakom. Själslivet framträder i dikten särskilt genom
samtal, dialog. Hos Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson)
finner man också ypperliga prov på målning av ej blott den
yttre utan ock den inre situationen, t. ex. i Fru Mariannes
tolvte kapitel, där brytningen skildras mellan hjältinnan och
Pål, mannens vän. Och här vid personlighetsteckningen,
framställningen av själslivet och karaktären, blir åtskillnaden
i uttrycksförmåga mellan poesien och de bildande konsterna
än mera i ögonen fallande.
En icke ringare konst än åskådliggörandet i poesien av
enskilda människors framträdande är skildringen av en
folkmassa i förhandling eller rörelse. Så har t. ex.
Ossian-Nilsson i Barbarskogen lyckats åstadkomma en levande bild
med ypperlig helhetsverkan av en stor diskuterande
folkförsamling och av en bal i Folkets hus. Icke heller här skulle
penselns konstnär kunna tävla med pennans.
Vår nyaste prosakonst — liksom delvis den äldre t. ex.
C. J. L. Almqvists — utmärker sig för ett förandligande i
framställningen, liksom ett fördjupande av motiven. Så hos
Heidenstam, Per Hallström och Selma Lagerlöf. Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
