- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
110

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

ilar). Han kan välja mellan gladligt och gladeligt, ner, ned
och neder o. s. v. Han kan under vissa förhållanden
lämna adjektivet o böjt (t. ex. skön Arma). Han kan göra
avvikelser i verbens konstruktion, t. ex. låta ett intransitivt
verb tå objekt, såsom nyss antyddes (»jag längtar våren»).
R. G. Berg har i sin avhandling Om den poetiska friheten
i 1800-talets svenska diktning (1905) anfört en mängd sådana
avvikelser i olika grammatiska avseenden, huru prepositioner
kunna utelämnas, eller också pronomina etc. etc. Intressant är
den skiftande användningen av artikel vid substantiv med
adjektiv; uttryck sådana som »tappre hjältar» kunna, såsom
Es. Tegnér d. y. påpekar, omsättas på flere olika sätt (hjältar
tappre, tappre hjältarne, hjältarne tappre, de hjältar tappre,
de tappre hjältarne). Att sätta bestämd artikel för ett
substantiv utan adjektiv (de hjältar i st. f. hjältarne), en
germa-nism, som Oehlenschläger ofta använt i danskan, försöktes
först i balladstilen och blev sedan vanligt hos Ling, Tegnér,
Geijer och andra skalder i vår nyromantiska litteraturperiod.
Detta konstruktionssätt synes man då betraktat som en tillåten
arkaism. Men det bekämpades, och Tegnér fick stå till svars
därför. I senare diktning förekommer det mera sällan

Ordföljden kan växla efter de olika stilarterna, och även
ordens förbindande till satser och satssammanställningar kan
i det estetiska språket avvika från vardagsprosans bruk; sådant
bidrager till den stilisering, som utmärker särskilt
versdiktningen. Jag säger emellertid med avsikt kan växla och
avvika, ty avvikelse behöver icke alltid ens i versen äga rum,
det enkla, naturliga är också här ofta det mest slående, och
diktaren måste akta sig för förkonstling, för en endast för
det ovanligas skull — eller också endast för versschemats
skull — föranledd avvikelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free