- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
130

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

får se om det finns någon sol bortom randen,
— och vore det blott för den trofasta handen,
som strök dig på mulen och räckte dig bröd
och klappade dig, när farväl hon bjöd.

Bilden, som har sitt eget »kraftfält», verkar som en tavla
för sig med egen stämning; och så blir stämningen stegrad
och förtätad, då fantasien sättes i rörelse vid överflyttningen
till grundföreställningens livssfär, vilken får ny belysning och
djupare perspektiv. I de enskilda dragen kan symbolen få en
självständig utformning och eget liv; men en detaljerad
paral-lelism äger icke rum — den tillhör allegorien. Symboldikten
är mera naiv än denna, innebär större omedelbarhet och
framgår ur en intuition, icke en reflexion. Här framför
allt kan det sägas, att bilden är något ändligt som betyder
något oändligt.

Det symboliska får på detta sätt ett drag av mystik, och
det blev därför, såsom ovan antytts, särskilt upptaget av
romantikerna. I all synnerhet hämtade man för sina symbol
-skapelser näring ur naturbesjälningen; och så kommer
diktaren att göra under alla tider. Men romantikerna nöjde sig
icke med den omedelbara besjälningen, ej heller med den
subjektivistiska fördjupning, som i naturen söker och ser en
återklang av den egna personliga stämningen. I tillägnan
av sina Blommor sjunger Atterbom:

Ett liv i cirkeln av det Hela tågar,
naturen evigt dess prästinna är;
hon bönhör moderligt vart bröst som frågar,
och blomsterspråket svaren åtérbär.
I var gestalt en egen känsla lågar
var planta har sitt levande begär,
och för var urbild, av vårt hjärta buren,
en motbild föds ur hjärtat av naturen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free