- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
153

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

Var gång min blick av tårars sky betäckes,
tillviska mig den frid, som nu är din:
Ledstjärna! lär mig att till dig mig svinga;
att bedja — verka — hoppas — och förklinga!

En nioradig variant av denna strof, den s. k.
Spen-serstansen, hade av Byron blivit odlad och fick en
efterföljare, med något enklare rimflätning, i den strofform,
Tegnér använde i sin Sång vid Svenska akademiens femtioårsfest
(den s. k. Tegnér stansen); sista raden är en alexandrin.

Det gives även strofer utan rim dels efter antikt
mönster bildade (sapfisk, alkaisk etc.), dels moderna nybildningar.
Ypperliga prov på sådana gav Runeberg t. ex. i Nadeschda
och framför allt Kung Fjalar (en strof ur sista sången ovan
s. 111). I den orimmade strofen bör de olika versernas
(radernas) byggnad åtminstone i någon mån varieras och
särskilt bör slutraden avvika från de föregående; äro alla
verserna likformiga och sakna rimmets markering, förefaller
lätt strofen oavslutad och indelningen blir omotiverad.

Emellertid är det framför allt meningen, tankekomplexet,
som sammanhåller strofens delar. Skrider satsen eller
satssammanhanget över från den ena strofen till den andra, blir
intrycket oroligt och strofens karaktär utplånas. Våra
författare vid 1800-talets början, Tegnér t. ex., kunde någon
gång tillåta sig detta, måhända efter antik förebild. Hos
moderna poeter se vi också en dylik stroföverklivning, som
Drachmann ofta tillåtit sig i danskan. Emellertid kunna
strofer med varandra förbindas — med eller utan meningens
överförande — så att nya, mera omfattande helheter uppstå
eller också diktens olika delar liksom kedjas ihop. Redan i
den antika lyriken och dramats körer funnos sådana
strofkom-plexer. I Tegnérs Fritiof på havet har jag ovan (s. 87)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free