- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
167

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

namn av »faral» (»varför icke fàral likaväl söm moral?»),
under Karl XV:s tid ett övergående mod. En utstuderad
ord-lekare, sådan som Chr. E. Fahlcrantz var, förbereder skickligt
sitt auditorium eller framkallar omärkligt förutsättningarna
eller bakgrunden, mot vilken ordleken blixtlikt skall
framkomma. I umgänget kan ordleken ofta nöja sig med billiga
medel; i litterär användning ställes på densamma högre krav,
och blott en mästare som J. B. Palmaer kan ge ordkvickheter
av bestående värde — man erinre sig t. ex. hans Yttersta
domen i Kråkvinkel, där Petrus, som får höra att en hög andans
man går på kyrkogården och söker sitt huvud, genmäler att
sådant var alldeles onödigt, enär vederbörande aldrig haft något
huvud. Också Axel Wallengren har i sina små skämtböcker
givit prov på olika slag av kvickhet, även ordlekar av ofarlig
art. I En hvar sin egen professor finns t. ex. ett litet
ency-klopediskt stycke om Kärleken: »Kärlen indelas i 2 slag:
blodkärl och andra slags kärl, det gives såväl starka som
svaga kärl. Ett mycket svagt käril kallas kvinna. Leken med
detta slag av käril kallas kärlek» etc. —

Det komiska, som alldeles lösgör sig från livets allvar,
är av flyktig art. I regel träder emellertid allvaret på något
sätt fram som en kontrasterande bakgrund eller en
underliggande avsikt. Många av de ovan anförda litterära
företeelserna och exemplen äro präglade av en det förvända
förlöjligande, nedgörande eller bestraffande avsiktlighet. Genom
denna blir komiken satir. Satirikerns ståndpunkt är den
av ideell överlägsenhet, »övervett». Särskilt i vissa arter av
kvickheten träder känslan av överlägsenhet starkt fram; stegrad
till skadeglädje ger den nidskrifter och paskviller. Men det
ligger ofta hos satirikern en ädel harm bakom, ett för de
högre idealen varmt klappande hjärta. »Det stora hatet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free