Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
I folkens ungdom gå både deras historiska traditioner
och deras religiösa föreställningssätt — som till stor del
skapats ur de förra — omedelbart upp i dikten. Och dikten
lever väsentligen av dessa traditioner och föreställningssätt.
Den diktande fantasien går ju också tillsamman med den
mytbildande. På en sådan grund uppväxer ett nationalepos;
men ett sådant förutsätter redan en viss bildning och vissa
ur folket framträdande diktarindividualiteter.
Någon skarp gränsskillnad mellan folkpoesi och
konstpoesi gives det icke. Också hos civiliserade nationer kan en
»naturpoesi» leva kvar. Man talar hos oss med en viss rätt
om »folkvisor», varmed då menas dels den medeltida
balladen eller »kämpavisan», som länge levat kvar, dels senare
tiders enkla och naiva poesi, som tillkommit för eller bland
folket. Den senare är jämförelsevis obetydlig och kan här
icke få någon särskild plats, då den vanligen har ett mera
kulturhistoriskt än ett estetiskt värde. Kämpavisan åter, som
intar en viktig plats i litteraturen, har ingalunda diktats av
folket, men den har blivit känd och älskad av folket såsom
omedelbart förståelig och tilltalande redan genom sin
musikaliska karaktär samt genom sitt samband med den gamla
dansen (ringdansen); den har spritts genom traditionen, blivit
anonym och ofta i folkets mun förändrats och omdanats. Dess
åskådningssätt är naivt och förenklat; den är objektiv och
betonar det allmänt mänskliga utan skarp individualisering.
»Sinnet för övergången är svagt utvecklat», säger Ernst von der
Recke *), »detta medför att blott huvudpunkterna gripas, där
man sedermera förlorar sig i utmålning av
miljöbestämmelserna. Själva känslans strängar äro stämda som i ett enkelt
ackord utan kromatiska tonsteg eller stort oktavomfång;
folkpoesien har därför i varje land sitt speciella område med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
