- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
234

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

mest typiska motsatsen till versepiken i dess ideala form av
nationalepos. Även romanens hjälte kan vara en
imponerande person, men vanligen är han mera »intressant» än
sublim. I romanen äro måtten och förhållandena mindre
ideala men mera naturliga; det är där mera enskilda än
allmänt betydelsefulla konflikter, som driva händelserna framåt.
Framställningen blir mera konkret och individualiseringen
kraftigare genomförd. Inga led i utvecklingen överspringas,
utan de upptagas i bred redogörelse. Även tillfälliga
omständigheter av yttre och inre art ryckas in som moment i
skildringen. Ras, släkt, ålder, samhällsställning och andra
begränsande villkor — eller vad man kallar miljö — få liksom i
verkligheten starkt inflytande. Den konstnärliga idealiseringen
är naturligtvis icke utesluten, tvärtom fordras den ju för
helhetsintrycket, i och med händelsernas koncentrering och för
personernas karaktärisering. Men denna idealisering får i
prosaberättelsen överhuvud taget och alldeles särskilt i
romanen ett begränsat spelrum; det verklighetstrogna och
sannolika måste upprätthållas. Fredrika Bremer* vår första verkligt
konstnärliga romanförfattare (Teckningar ur hvardagslifvet
1828 ff., med Familjen H* m. fi.), uttryckte denna fordran
på romanen sålunda:

Tavlan av verkligheten bör likna en klar bäck, som under
sitt lopp rent och troget återgiver de föremål, som spegla sig i
dess böljor .. . Allt vad målaren eller författaren vid dess
framställande bör tillåta sin fantasi är att spela rollen av solstråle, som
utan att förändra något föremåls egendomlighet dock ger alla färger
en livligare glans, låter vågens dagpunkt tindra mera diamantlikt
och upplyser med renande klarhet själva bäckens sandbotten.

Den överdrivna fantastiken verkar icke blott moraliskt
osund utan också estetiskt förkastlig, och detta gäller framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free