Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
atellan-spelen, som i farsartad form lade an på ordlekar,
förvrängningar och grovkornig situationskomik. Dylika
farser, till stor del improviserade, bibehöllo sig alltjämt i Italien
och omhuldades åter under renässansen, då särskilda
skådespelare ägnade sig däråt, — därav namnet »commedia delP
arte». De stående personagerna voro delvis de samma, den
skrytsamme officeren t. ex. (il capitano); Arlechino och
Pul-cinella blevo de mest omtyckta »lustiga personerna».
Under medeltiden trivdes komedien bäst som
folkskådespel och fick i olika länder en något olika prägel. I det
religiösa dramat d. v. s. i mysterierna, men sedan framför allt
i moraliteterna, förekommo också komiska scener med
krigsknektar, narrar och djävlar — särskilt i de tyska spelen blev
djävulen den komiska, ofta lurade personen. I Tyskland
florerade för övrigt under fastlagen lustiga upptåg, s. k.
fastlags-spel, där oanständigheten var skämtets grundlag. Mer
konstmässigt blev komedien behandlad i Frankrike. Ett försök i
det högre lustspelets riktning gjordes av Adam de la Halle,
särskilt i det älskvärda herdestycket Robin et Marion. Men
det blev egentligen farsen, som kom till en rikare
utbildning, och däri kunde också förekomma konsekvent
genomförda lustspelsmotiv. Ypperlig är t. ex. Mäster Pathelin,
den sluge advokaten, som lärt bort sina knep till bonden
och sedan luras av denne, med samma knep, på honoraret.
För övrigt hade farsen vanligen novellistiska motiv, om
förhållandet mellan äkta makar och dylikt, någon gång även
politiska. De sociala avigsidorna satiriserades särskilt i den
s. k. sottien, narrspel med allegoriska personer.
I renässansdramat inlades ofta, såsom jag framhållit,
komiska scener i de allvarliga styckena. Men även den rena
komedien förekom och den bildades nu efter antikt mönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
