Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silvios höstsång
under Lauras lind.
Grön ännu? De andra träden mista
sina blad; du dina gömma får.
Göm dem länge! Var i höst den sista,
var den första, som slår ut i vår!
Lunden höggs! — dig ville himlen skona,
dig, som blef till högre öden satt.
Skjut då stolt mot molnen upp din krona,
hennes sköldvakt, hennes, dag och natt!
Sköt ditt värf, du lycklige! Försvara
med din krona henne, med din stam!
Dina skuggor må de enda vara,
som till henne nånsin tränga fram.
Ute står; du, men det bryr dig föga,
hur det stormar, regnar mången gång.
Hvarje morgon ser dig hennes öga,
hvarje afton hör du hennes sång.
Kanske hedanför i aftontöcknen
någon, som ej räcker upp som du,
går förbi — en ensling uti öknen —
utan sång och utan glädje nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
