Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frös fast och 40 dogo af köld — endast vid Rust. bat. hade
sedan den 3:dje 12 man aflidit — döm om vårt elände — i
v&r få de söka Finska arméen i kyrkogårdarne här i kring." •)
Annorlunda klingar berättelsen om svenskames ankomst
till sitt fädernesland. Största delen af dem tågade i téten. Den
2 dec. passerade en bataljon västmanlänningar gränsstenen,
hvilade där en timme och skildes icke från stället utan en
sorgsen blick åt det land, där så mången tapper kamrat funnit sin
graf. Men glädjen att återse fosterlandet var snart den
förher-skande känslan. Soldaterna hälsade den svenska jorden med
entusiastikt jubel och skogarna återskallade af deras gälla
glädjeyttringar. * *)) — Man nästan häpnar öfver dylika bevis på huru
djupt — trots all gemensam fosterlandskänsla — medvetandet
om de båda ländernas och folkens olikhet redan före den
politiska skilsmässan var rotad på ömse sidor om Bottniska viken.
Transporten af trossen och alla förråd inom bestämd tid
från Uleåborg till det svenska området mötte de största
svårigheter. Därför behöfdes en otalig mängd hästar, och sådana
stodo i trakten af Uleåborg endast i ringa antal att få. Från
Sverge rekvirerades därför 1,500 hästar, och åter fick den till
öfveradjutant och hofjägmästare utnämde Klingstedt uppdraget
att rädda förråden och effekterna. På sin väg från Tomeå
måste han lämna fiere hundra af de hästar han hemtade med
sig åt den mötande armén, men anlände dock med 800 dragare
den 28, nov. på förmiddagen till Uleåborg. Här väntade 300
foror artilleri och 1,500 lass med allehanda förnödenheter. Två
dagar senare måste staden öfverlämnas åt fienden. Klingstedt
ordnade därför transporten sålunda, att de västerbottniska
skjutsbönderna lämnade sina foror i Haukipudas, som tre dagar längre
tid skulle blifva i finnames händer, och återvände till Uleåborg
för att athemta nya lass. Det mesta räddades äfven på detta
sätt. Bland det som gick förloradt, nämnes en stor mängd
sjukhusinventarier, en del af en till armén anländ bränvinslast,
1) Jfr Hjelt, a. a., UI, 308.
*) Den västmanländske fänrikens berättelse i Svenska krigsarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
