Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 258
DJUR OCH MÄNNISKOR.
lät allt starkare och starkare, till dess att plötsligt
allt upphörde.
Malena öppnade ögonen och befann sig
ensam i den doftande björkhagen, där alla
nyponblommorna logo emot henne.
Hon kunde nästan tro, att hon drömt alltihop, om
inte hennes armar och ben varit fulla med blå och
gröna märken, som om någon hade nupit henne
överallt på kroppen.
Då hon reste sig, var hon så öm och mörbultad,
att hon inte kunde springa så fort som förut. Hon
gick långsamt vidare genom skogen.
— Om jag blott kunde hitta ut! suckade hon.
Om jag blott kunde se kyrkan, så att jag visste vart
jag skulle gå!
Hon hade kommit ut på en bredare väg. Där
funnos till och med spär av hästar och vagnar, så:
att den vägen skulle väl föra henne till mänskliga
boningar. Bäst som hon gick, mötte hon en så
besynnerlig kvinna. Hon var ung och smärt men
mycket fattigt klädd. Hon hade blott på sig ett lintyg
och en kjol. Håret hängde löst ned över hennes
rygg och nådde till kjolkanten. Då hon såg Malena,
stannade hon och neg djupt.
Malena tänkte, att hon ville fråga henne om
något, men hon sade intet.
— Måhända vet du, vart den här vägen bär?
frågade Malena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
