Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fagra kvinnor flacka omkring hit och dit — men ro till
kropp och själ fann han blott hos Sofia von liartéfeld.
Efter den både kroppsligen och andligen upprifvande
agitationen hösten 1863 och våren 1864 skulle Lassalle som
vanligt söka någon tids hvila vid Rigi-Kaltbad, för att
återvinna hälsa och krafter —- och samtidigt äfven hringa reda
och ordning i en mängd af eftersatt arbete i o. f.
arbetarrörelsen. Ur ett af Sofia von Hatzfeld till honom skrifvet
bref må följande citat göras: »Kan du ej för någon tid
låta dig nöja med vetenskapen, med vänskapen och med
en skön natur?»
Hon hade nämligen bedt honom spara sig litet — och
lämna politiken å sido under en kort tid.
Och han svarar från Rigi den 28 juli: »Du tror jag
behöfver politik. Ack hur litet du är au fait med mig.
Jag önskar ej något mera lidelsefullt, än att bli hela
politiken kvitt och kunna draga mig tillbaka och lefva för
»vetenskapen, vänskapen och naturen». Helt säkert skulle
jag så lidelsefullt som någonsin tillförene flamma upp för
den ånyo, om allvarliga händelser stode för dörren
eller om jag’ hade makten eller medlen till att eröfra den.
Ty utan högsta makt kan intet uträttas 1 Till barnalek är
jag för gammal och för stor.
Därför åtog jag mig också högst ogärna presidentskapet.
Jag gaf blott vika för din önskan, men nu trycker mig
detta förfärligt. Vore jag blott det kvitt, så vore nu det
ögonblick kommet, då jag tillsammans med dig ville besluta
mig för att resa till Neapel. (Men hur blifva det kvitt?)»
Blott några få dagar innan Ferdinand Lassalle skref
detta bref — hade han i lligi fått mottaga besök af en ung
flicka, som han lärt känna i Berlin, Helene von Dönniges
var hennes namn. Hon var dotter till en ansedd bäjersk
diplomat —och modern var en vacker judinna. Helena
von Dönniges var en extravagant och bedårande skönhet,
som dels i hemmet, dels utom detsamma förstod att ådraga
sig uppmärksamhet.
Föräldrarna lefde högt, Helenes uppfostran och vård i
öfrigt försummades samtidigt med att man klemade bort
henne, och som vuxen stod hon där nyckfull — och bizarr
i hela sitt väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
