Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
in under hjertroten . . . ja . . . medan det sliter och
rifver som viirst, måste de lägga ett leende öfver sitt
ansigte och skämt på läpparna; — ty de skola inge
alla mod, om de ock sjelfva ha intet. — Det kan
finnas höfdingar, som bära på en tung skatt af goda
råd för sitt land, men möta missförstånd och köpa sig
rättighet att göra godt endast genom många tappra mäns
dråp. Med sanning kunna så förfärliga ting sägas om
dem, som att de föröda hjertblodet på den sjuke,
hvilken de tänkte gifva helsa. — Jag känner en
sådan höfding, jag, som ville vara sitt lands välsignelse,
men blifvit dess förbannelse i stället. — Han fasar
för sig sjelf och ville fly långt från alla de förvridna
lik, som stirra mot honom från landets ena gräns till
den andra — fly, som en bannlyst, från sitt eget
arf-rike — om det ej vore de, som höllo sig fast i
rocken ! Så drifves han då, som ett obevekligt Öde, från
blodbad till blodbad, från brand till brand, öfver
stympade lik och rykande grushögar, och skrik och
jämmer följa honom, och hela helvetet är löst omkring
honom, och de säga, att djefvulen går vid hans sida,
ja, somliga påstå, att han är djefvulen sjelf! . . . Jag
vet . . . ja . . . jag vet, att, medan de slagta
hvarann som kreatur, är han icke i stånd att lägga hand
på en enda man, för att icke öka sin egen olycka.
Och gudstjenst hålles före slaget, och gudstjenst efter,
och han sonar och läker, han gör godt och mildrar,
han ger frid åt alla, son bedja derom, men det
är en, som han sist kan ge frid — och det är sig
sjelf! — Men jag vet oskså en, jag, som håller ut,
trots allt helvetets elände, och biter sig i skägget och
sväljer smärtan, skickar smädelser och skämt till alla
sidor och står midt i blodbadet och håller lustiga
liktal och har dess muntrare sinne, ju flera som falla,
— och reser sig i rådet med värdiga låter och lugna
ord: — ty jag känner en — jag — ja, jag känner
honom, som är så själsstark, att han kan hålla ut till
dess att både Gud och menniskor till sist må se: att
det var dock det goda, han ville!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
