Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill. 407
— Det kan också kräfva blod, om den der väpnardottern
mer än tillbörligt fjäsas bort, mumlade mellan tänderna
en mörkklädd man med dystert och hårdt utseende, som kom-
mit från en annan galeja. Han sade dock inte ut orden så högt,
att de kunde uppfattas af konungen eller af någon annan i
närheten stående person mer än af Karin Månsdotter sjelf,
hvilken ryckte till och hastigt såg sig om, men lika hastigt
vände blicken från den dystre mannen.
Denne man var Göran Person.
Junker Holger Svanteson hade haft rätt i sin till jung-
fru Helena uttalade förmodan, att Göran Person ej skulle
tordas vika från konungens sida utan vara sin höge beskyd-
dare följaktig till Mälsåker. Den dystre prokuratorn hade allt
för många intrigers mörka trådar i sina händer för att han
skulle riskera, att konungen kunde intalas andra åsikter än
dem, hans allsmäktige rådgifvare ville veta af. Han hatade
och fruktade Karin Månsdotter — och hvem vet, hvad hon
kunde ingifva konungen, om hon alldeles ostördt finge låna
hans öra. — Han fruktade äfven hertig Carl, ty fastän her-
tigen var en sträng man, var han dock rättvis och afskydde
allt våld, som inte var framkalladt af rättvisan. Men han
slog till med kraft, när han trodde sig ha rätten på sin
sida. — Hertigen afskydde Göran Person, det visste proku-
ratorn sjelf och fruktade, att konungens broder skulle kunna
vara honom (prokuratorn) till stor skada, om han finge rå om
konungen.
Göran Person hade alltså begärt och erhållit konungens
tillstånd att få följa med på de kungliga galejorna till
Mälsåker.
Det var emellertid icke alldeles utan motstånd som
denna tillåtelse gafs.
— Hvad vill du med på tornéring att göra, min Göran?
hade konungen sagt skämtande. Vill du förtjena dig dina
riddaresporrar?
Och konungen hade skrattat högt, när han sade detta.
— Nej, nådige herre, hade prokuratorn svarat, sporrar
passa ej för mina fötter. Men Eders Majestät må förunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
