- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
415

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 415 —
sterbädd. Hon omtalade äfven, hur junker Gustaf förklarat
henne sin kärlek och hur han flytt från Mälsåker, så snart
våldet mot junker Holger blifvit gjordt. — Han hade ju der-
igenom angifvit sig sjelf, menade hon.
Vidare omtalade hon, hur hon vårdat junker Holger
och hur hon gråtit, när han blifvit förd till Hjortsberga
för att vårdas i sina föräldrars hus.
Hon delgaf äfven Karin Månsdotter sina farhågor för,
att hennes far henne sjelf ovetande skulle gifva bort hen-
nes hand till någon riddersman, som hon aldrig skulle
kunna älska och som hon kanske icke en gång kände.
Och så kom hon till den afdelning i sin berättelse, som
skildrade hennes besök vid Hjortsberga, der hon funnit jun-
ker Holger vara på bättringsvägen.
Och till sist tilläde hon, att hon aldrig skulle kunna
älska någon annan än honom. Tvingades hon af sin far
att räcka en annan sin hand, skulle dock junker Holger
alltid ha hennes hierta.
Jungfru Helena hade talat med sans och i hennes
stämma låg något, som ovilkorligen vittnade om, att hon
talade sannt.
När hon slutat sin berättelse, sade Karin Månsdotter:
— Sade junker Holger Svantesson vid edert besök på
Hjortsberga, att det var junker Gustaf Stensson, som skadat
honom och farit efter hans lif?
—- Nej, jungfru Karin, dertill är Holger alltför ädel.
Sjelf kanske han en gång tar hämnd, men han anklagar
ingen.
— Haf tröst, jungfru Helena. Den trofasta kärleken
går med seger ur lifvets strid. Haf tröst!
Hennes bröst häfdes våldsamt. Det smärtade henne
outsägligt, att falskhet skulle finnas i junker Gustaf Stens-
sons bröst. Hon hade af barndomen lärt sig akta och värdera
den Braheska familjen, som gifvit hennes föräldrar deras
lefvebröd och hon hade ju sett den unge junker Gustaf
växa i hans farbroders hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free