- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
972

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 972 —
Hör på käring I Packa er i väg, eller skall jag skicka
vakten på er. Tiggeri och lögnaktiga uppgifter____ __
— Kom Alphonse! Jag talade om min Pepita _______
— Ja, din Pepita, det var sannt; men min Cyprienno
är dock tio gånger vackrare än din Pepita,
De gingo vidare lemnade gumman, hvilken såg efter
mumlande:
De trodde inte, att jag var kungadotter. Ja, hur
skulle de kunna tro det om mig, som står här höljd i trasor,
— De talade om sina älskarinnor om Pepita och Cyprienno.
Hur mycket de än må beundra dem, så skulle de helt visst
mera beundrat mig för min skönhet, om de sett mig i min
ungdom. Hå, hå, ja, jal Hvad jag väl mins, hur firad
jag var, när jag var ung och hur man då lofsjöng min
skönhet. — Under hvilken stjärna är jag född, att jag skulle
råka i detta elände!
Nu kom åter en person gående förbi afvisaren. Gum-
man sträckte fram sin ena hand och sade sina vanliga ord ;
Hjälp en fattig kungadotter.
Hut käring, snäste den förbigående utan att stanna.
Jag skulle vilja rycka tungan ur din mun, hväste
gumman, dock så tyst, att vandraren ej hörde det._- Med
diamanter, fortsatte hon sin tankegång, skulle ett ord af
mig fordom betalts och nu — nu —. Heliga Maria, har
du ej någon tröst åt mig! Har du icke ens grafvens natt
för den gamla, utblottade furstinnan.
Återigen nalkades någon gumman. Denna gång var
det en äldre man^som kom med spänstiga steg, så spänstiga,
att man måste beundra honom för en sådan vigör, när man
såg hans gråa hår. — Det syntes, att det var en förmögen
man och hans hållning tydde något på hofman, men hans
ansigte var fult, ehuru mycket karakteristiskt och hans ögon
stora och talande.
Han var iklädd en elegant drägt, trekantig hatt, silkes-
strumpor och små koketta skor samt en bourbonsk rock
och spetsmanschetter, hvarjämte en paradvärja hängde vid
hans venstra sida och i sin högra hand bar han en ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0976.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free