Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
ni säger, att ni icke är feg, hvarför då ej visa ert
moraliska mod i ännu högre grad genom att neka
duellera ?»
. »Han har förolämpat mig, slagit mig... i
ansiktet I» svarade med nyvaknad, lågande harm Romaschoff.
»Nå, låt så vara», återtog mildt Nasanskij med sina
ömma, sorgsna ögon fästade på Romaschoff, »men hvad
betyder det? Tiden läker alla sår, allting här i världen
begrafves och försvinner, således äfven minnet af denna
skandal. Ni själf kommer att glömma både ert hat och
edra lidanden. Men en människa, som ni dödat, glömmer
ni aldrig. Hon skall ständigt stå vid er sida — vid er
hufvudgärd, vid ert middagsbord, då ni är ensam och
då ni befinner er midt i världens larm. Tomhjärnor,
idioter, grannlåtsprålande eftersägare och papegojor
skola, förstås, i alla tider högtidligen försäkra, att ett
mord under duell ej är ett mord. Hvilka dårar! Nej,
ett mord är och förblir alltid ett mord! Och det
gräsliga härutinnan ligger icke i död och plågor, i blodpölar
och lik utan i det, att man beröfvar en människa
lifvets glädje. O, huru oskattbart är icke lifvet!»
utbrast plötsligt Nasanskij med hög röst och tårad blick.
»Hvem tror väl i verkligheten på en existens efter
detta ? Icke ni, icke jag och ej heller någon annan
sundt tänkande människa. Därför fruktas ock döden
af alla. Endast halft sinnesrubbade, extatiska barbarer
— eller ’de i Herranom enfaldige’ — låta inbilla
sig, att de på andra sidan grafven skola hälsas i
paradisiska lustgårdar af öfverjordiska kastraters
välskolade salighetshymner. Vidare ha vi dem, som, tyst
föraktande dylika amsagor och barnsligheter, med dof
resignation och utan att reflektera stiga öfver dödens
tröskel. Andra åter föreställa sig grafvens herradöme
som ett mörkt, kallt, öde rum. Nej, min vän^ äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
