Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädesdamasker. Han hade bevarat den tusenveckade
muslinshalsduken, vilken frampå halsen sammanhölls av ett
guldspänne. Den hedersmannen hade icke avsett någon politisk
eklekticism med en dräkt, som på en gång var bondens,
revolutionärens och aristokratens, men hade helt
oskuldsfullt lytt omständigheterna.
Fru d’Hauteserre var fyrtio år, var uppriven av
sinnesrörelser och hade ett förfallet ansikte, som alltid tycktes
sitta för ett porträtt, till vilken högtidliga uppsyn hennes
med vita sidenband prydda spetsmössa på ett sällsamt sätt
bidrog. Hon pudrade sig ännu, trots sin vita fichu och
svartbruna sidenklänning med smala ärmar och mycket vida
kjol, drottning Marie Antoinettes sorgliga sista dräkt. Hon
hade smal näsa, spetsig haka och nästan trekantigt ansikte,
ögon, som gråtit; men hon använde ändå en misstanke
smink, som livade upp hennes grå ögon. Hon snusade, och
för varje gång använde hon dessa vackra försiktighetsmått,
vilka fordom de små fruarna brukade; alla enskildheter,
då hon tog sig en pris, bildade tillsammans en ceremoni, som
har sin förklaring däri, att — hon hade vackra händer.
Sedan två år tillbaka hade de båda Simeusernas lärare,
abbé d’Hauteserres vän, minimabbé Goujet tagit sin
tillflykt till Cinq-Cygnes församling av vänskap för familjen
d’Hauteserre och den unga grevinnan. Hans syster, fröken
Goujet, som var rik med sjuhundra francs i ränta, lade
dessa penningar till kyrkoherdens magra lön och skötte sin
brors hushåll. Varken kyrkan eller kyrkoherdebostället hade
blivit försålda till följd av deras ringa värde. Abbé Goujet
bodde sålunda endast ett par steg från slottet, ty boställets
trädgårdsmur och parkmuren voro på några ställen
gemensamma. Abbé Goujet och hans syster spisade också två
gånger i veckan middag på Cinq-Cygne, dit de kommo
varje afton för att spela ett parti med makarna d’Hauteserre.
Laurence visste icke ens hur hon skulle hålla korten. Goujet
var en vithårig gubbe med ett ansikte så vitt som en
gammal gummas och ett älskvärt småleende, hade en mild
och inställsam röst och höjde sitt något docklika,
intetsägande ansikte genom en panna, som vittnade om
intelligens och ett par mycket sluga ögon. Av medelstorlek och
välväxt bevarade han den gamla franska svarta dräkten, bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
