Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det fransyska och det afrikanska Algier. — Biblioteket. — Palais de justice. — Fårtjufvar. — Abd-el-Rhamans moské. — Lyceum för gossar. — Det framåtgående och det stillastående. — Mohriska kyrkogården. — Aïssaou-sekten. — Mustafas höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liggande framstupa inför helgonbilder, till hvilka de
mumlade sitt „allah akbar!“ med den ostördaste, djupaste
salfvelse. Mohamedanens andakt uppväcker, i mitt tycke, ingen
spefullhet hos åskådaren. Blott dumt och rått lättsinne
kan neka sin aktning åt det djupa allvaret under bönen,
som af honom förrättas, utan att han låter sig störas af
någon som helst yttre företeelse. Ingenting förmår honom
att lyfta pannan från golfvet och afbryta sitt mumlande.
Det är egendomligt att ge akt på honom under
andaktsöfningarnes ceremoniel. Före gudstjensten sätta sig de
bedjande alla i en rad orörligt stilla och samla sina tankar.
Derpå, vid ett tecken af deras Iman, resa de sig, uppstå
alla på en gång, sträcka händerna uppåt och utstöta höga
rop. Fantastisk, högst besynnerlig tablå af automater i
mycket omvexlande drägter: arabens hvita burnuss, mozabitens
brokiga gandoura (kolt med halflånga ärmar), marokanens
grå och svartrandiga blus, mohrens vidbyxor och korta
broderade jacka (med den koketta chekkian öfver ena örat),
turkens röda byxor och vapenprydda bälte, Saharabons
spöklika, grå-brun-hvita långkappa öfver nakna ben och
hvita hufvudhuckle, omviradt med många hvarf af
kamelhårsrep — taflan är egendomlig.
Döden syns ej ingifva mohammedanen fruktan eller ens
vemod: — tvertom begagnas kyrkogårdarne till förlustelseställen,
för qvinnorna åtminstone. Det är om fredagen
mest, — mohammedanernas sabbatsdag — man ser talrika
carricolo’s fulla af hvitsvepta damer färdas till Islamitiska
kyrkogården i närheten af le jardin d’essai och det kända
Café des platanes, med sin arabiska fontän, sina låga
gallerier och sina måleriska figurer sittande med benen i kors,
under skuggan af bananers långa, slokiga blad.
Sid-Abd-el-Kaders kyrkogård är ett förlustelseställe,
dit männerna tillåta sina hustrur att fara och dit qvinnor
af alla slag bege sig för att muntra sig med små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
