Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde kapitlet
POLISEN OCH FÖRBRYTARNA
Den detektiva avdelningen, som bestod av en
överkonstapel och åtta konstaplar och vars ledning var mig
anförtrodd, var en alldeles ny inrättning och fick
genast från början ett styvt arbete. Grövre brott och
andra förbrytelser förekommo då nästan lika allmänt
som under de gångna krisåren, men voro av en annan
karaktär. De voro, synes det mig, framförallt råare.
Förbrytarna voro ett helt annat slags folk på den tiden
än nu. Gemensamhetsfängelserna funnos då ännu, och
de som tillbragt en tid där, blevo i allmänhet fullt
utbildade yrkestjuvar. En erfaren detektiv kunde av
det sätt, på vilket ett inbrott förövats, lätt klargöra,
om förbrytaren varit förut straffad eller ej, t. o. m. å
vilken straffanstalt han undergått bestraffningen. Ibland
inträffade att inbrottstjuven, innan han lämnade lokalen,
där inbrottet förövats, orenat på golvet därstädes. Man
var då genast på det klara med, att man hade att göra
med en f. d. långholmare, ty de hyste den
föreställningen att de härigenom avledde alla spår efter sig.
Genom ett gammalt polispåbud var det förbjudet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
