Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedlund rusade upp och utropade: »Då måste du ställa
om, att jag får tala med greve Ehrensvärd. Vi ha
mycket att talas vid om».
På så enkelt sätt vann jag mitt mål och behövde icke
utveckla någon vidare diplomatisk skicklighet. Jag
underrättade greve Ehrensvärd om utgången och följde
sedan Hedlund till det överenskomna mötet. Vad
därvid förekom vet jag icke, men resultatet var säkerligen
gott, ty därefter rådde det bästa förhållande dem
emellan. Då greve Erensvärd sedan besökte Göteborg,
uppsökte han vanligen Hedlund. Efter det han
lämnat utrikesministerposten och då Hedlund, på grund
av sjukdom, var en bruten man, anmodade han mig vid
ett besök att efterhöra, om Hedlund, som då vistades
på Bjurslätt, kunde mottaga honom där. Då något
hinder icke mötte, fick jag åtfölja greve Ehrensvärd dit.
Jag har sedan många gånger ångrat, att jag icke genast
nedskrev det samtal, som de båda gamla då hade med
varandra. Rikets politiska läge, särskilt norska frågan,
avhandlades och många yttranden fälldes, som borde
ha bevarats åt eftervärlden. Nu vågar jag icke lita på
mitt minne för att anföra något av allt detta.
På residenset utövade greven och grevinnan
Ehrensvärd en storartad gästfrihet. Utom vid de större, mer
officiella middagarna och balerna samlade de ofta
omkring sig i vardagslag mer intima vänner, varvid all
stelhet bortlades. Greve Ehrensvärd gav i sitt yttre
uppträdande visserligen intryck av att vara en
full-blodsaristokrat och visste även att iakttaga sin värdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
